fredag, september 29, 2006


Lisa Miskovsky-Foxholes

Det regnar inte tårar från himlen. Inte än. Det regnar inga brustna hjärtan eller trasiga drömmar. Det regnar faktiskt inte alls. Det är soligt, och solstrålarna värmer kittlandes på näsan. Jag tror nästan jag fått några fräknar, det ser iallafall ut så om jag kisar. Man ser det man vill, inget annat.

Det är skönt att vara vid liv nu. Jag trodde jag skulle få höstångest av rädsla för att vandra in i vintern ensam. Men just nu står jag säker och virvlar runt i livet bland alla rörelser och infernon. Saker sker, rör sig och tycks forma sig efter mina händer. Jag har hela världen i min hand. Det svarta i mitten av mina ögon är vägen till verkligheten. Min pupill. Min verklighet. Och den är fin. Den blir finare allt eftersom. Ja, det är skönt att var vid liv nu.

Det slog mig att tiden går snabbare än jag tänkt. Jag hinner inte med. Jag hinner inte med att börja sakna förän det är för sent. Och jag hinner inte med att vända mig om förän du är borta. Jag hatar att förlora saker. Vänner, kunskap, drömmar, längtan, kärlek. Det är sånna saker man inte skall förlora. Man skall vårda dem ömt. Det är skatterna som finns i livet. Det allra finaste som finns. Det är slutet på regnbågen. Det är det du måste finna.

Ibland kan jag falla. Böja mig för känslor och tankar och krav. Sjunka ihop av alldeles för lite utrymme och alldeles för mycket känslor. Jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag ångrar saker. Många saker. Saker jag gjort, saker jag inte gjort och saker jag borde ha gjort. Det är som en ond cirkel på många sätt, och man drar ner sig själv hela tiden. Det hade varit så enkelt, om jag bara kunde vika mig. Erkänna att jag är svag, och inte leka stark hela tiden. Men vem väljer den enkla vägen här i livet? Ingen av dem som borde det, dessvärre.

Ge mig kärlek.
Kom och spring bort nätterna med mig.
Andas lycka och värm mig med din röst.
Sippra liv ur dina lungor.
Kom och befria mig från ensamheten.
Det är bara med dig runt min själ den försvinner.

Close your eyes,
take me back into that doorway
Close your mind,
when your smile shone through
the flame of your lighter
Close your eyes,

as I look down on you
wipe the rain of my brow
Close your mind, let me lose you again

1 kommentar:

Hanna Norlin sa...

du låter precis så där härligt oförskämt lycklig som alla borde få lov att vara. iaf en gång i veckan, så att man aldrig glömmer, så man aldrig har lyckan mer än sju dagar bort.

det är skönt att höra och härligt att läsa! Spread your lovin'

kramar!