Lasse Lindh-Svenska Hjärtan

& Jag lyssnar på repeat efter jakt på något. Något viktigt.
En ledtråd i hur jag skall lösa alla problem jag tampas med.
Det är inget svårt egentligen, det finns bara två vägar att välja.
Men man skall våga röra fötterna med.


Kärlek. All denna kärlek utan svar, all denna kärlek som kastas bort åt mitt håll, ditt håll och allas håll.
Ingen älskar någon, alla älskar alla. Jag får ingen klarhet.

SMS piper till, ord jag inte vill ha kommer, men de jag söker kommer aldrig. Problem.
Hur jag än vrider och vänder mig är det ett himla trassel av överflödiga tankar och omsnurrade känslor. Jag måste ordna till det. Utomlands. Bort, bort, bort. Kanske flyttar vi till Sthlm snart. Vi pratar ju om det varje dag nästan, jag och mamma. Och här, vad har jag här till hösten, som jag inte kan ha där?

Olivia. Sandra. Pernilla. Anna. Och så vidare och så vidare.
Självklart kan ingen ersätta dem, någonsin. Men någon kan bli nästan lika viktig? Jo. Och dem förlorar jag aldrig. De kan komma dit, jag kan komma hit.
Vi möts ju alltid, kärleken och jag.

Framtid.
Dåtid.
Nutid.
Tid.
Tid är något jag har i överflöd nu.
Eller, jag tycks tro det iallafall. Det känns som allt går så sakta.
Dagar passerar. Jag sover bort dem. Vad sover jag inte bort? Minnet, viljan, hoppet.
Men ibland är det så.

Nattliv är det bästa livet.

Jag ger dig inte min morgon
och inte min dag
du får nått så mycket bättre
du får hela jävla jag


(-jag vet att den är sönderciterad, men ibland måste man bara.)

Håkan Hellström-Båda sidor nu.
jag blir alldeles tom och full på samma gång. tom på innehåll och full av längtan. det känns så definitivt nu. så hårt. studenten. jag har gjort det.
jag har passerat gränsen. jag är gammal. jag är fri. jag är arbetslös. jag är förvirrad. jag är tom. jag är drömfylld. jag är borttappad.

det där med kärlek. det är ett problem. jag är halv av mig själv, och även om jag vill ignorera faktum så finns det där likt väl. jag förändras mycket. som alla gör. jag blir inte kär lika lätt. jag tycker om människor, men jag blir inte kär. på gott och ont. förut var det bara jag som blev sårad, nu sårar jag människor.

msnprat på nätterna till klockan sex på morgonen är underskattat. mer sånt. mer diskussioner om ingenting som leder till allt och mer midnattspromenader under stjärnorna (iallafall planer på). kom och promenera vintergatan med mig, och fyll sommarnätterna med hopp.
kom och tänd stjärnhimmeln.

ibland behöver man en smäll på käften för att komma i rätt balans. även jag. på peace and love festivalen får jag förmodligen energi i mina vener igen, och kraft nog att klara hösten. hösten som är fylld av ingenting. vad skall jag göra? det känns så tungt att inte veta. frihet är dubbelt. glädje över att inte ha några tvång, men ångest över att inte veta vad man skall göra.

men;

Kom sommarnätter under stjärnor kom,
med ensamheter dagen om
och om du behöver den finns aldrig gryningen
har sett hur kärlek vunnit.
Försvunnit och förlorat,
och du lämnar de skrattande när du gått
och om du brydde dig säg inte till mig
ge inte bort dig själv.

Jag har sett kärlek från båda sidor nu
från och ge och ta
och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag
jag förstår inte kärlek,
inte det minsta.

Imogen Heap-Hide and seek
Vackraste låten just nu är alldeles förtrollande skör. Jag sätter på högsta volym och låter mig svepas med över ljudvågorna och drömmolnen som skapas i de spröda styckena, när rösten låter som något man drömt. Ibland är saker så vackra att det känns alldeles varmt inombords och man känner sig lugn. Helt lugn.

Dagen idag har inte varit lugn. Hektiskt, stressande. Den har sugit musten ur mig. Jag har inte orkat äta, inte orkat dricka. Inte hunnit. Så nu törstar jag. Jag dricker och dricker men är fortfarande törstig. Irriterande. Imorgon. Jag vågar knappt tänka på det. Ett hus skall städas. Allt skall köpas. Planeras. Hur skall alla få plats? Hur skall jag orka. Klara av det. Jag misslyckades ju. Jag tog inte studenten. Jag har inte studentbetyg, jag har inte högskolebehörighet. Jag är ett fusk. Och det känns.

Jag vet inte hur det kommer gå. Hur jag kommer må. Det känns som om den dagen kommer bli den sista. Det känns verkligen så. Ibland känner jag mig så halv och så svag att jag inte har lust med något. Jag vill ta en biljett härifrån. Vart som helst, bara inte här.

Pappa och jag bråkade idag. Igen. Jag klarar inte av det. Jag orkar inte med det. Det gör så ont varje gång och det slutar alltid i tårar. Ibland kan man älska någon även om man kan leva med den. Och så är det. Jag älskar honom så mycket som det bara går, men jag klarar inte av att vara under samma tak som honom. och det har jag aldrig gjort.

Kris. så mycket tankar så lite ord. Så många saker man inte kan omsätta i skrift. Panikartade utbrott i tårar och hulkningar när man kramar en kudde så hårt att det gör ont i händerna. Huvudet gömt i ett hörne och ögonen stängda. Bröstet fullt med hopplöshet och oduglighet. Jag vet. Jag vet. Jag vet. Jag vet.


Ransom notes keep falling out your mouth.
Mid-sweet talk, newspaper word cut-outs.
Speak no feeling, no I don't believe you.
You don't care a bit.
You don't care a bit.
You don't care a bit.
You don't care a bit.
You don't care a bit.
You don't care a bit.
You don't care a bit.