Lasse Lindh-Svenska Hjärtan

& Jag lyssnar på repeat efter jakt på något. Något viktigt.
En ledtråd i hur jag skall lösa alla problem jag tampas med.
Det är inget svårt egentligen, det finns bara två vägar att välja.
Men man skall våga röra fötterna med.


Kärlek. All denna kärlek utan svar, all denna kärlek som kastas bort åt mitt håll, ditt håll och allas håll.
Ingen älskar någon, alla älskar alla. Jag får ingen klarhet.

SMS piper till, ord jag inte vill ha kommer, men de jag söker kommer aldrig. Problem.
Hur jag än vrider och vänder mig är det ett himla trassel av överflödiga tankar och omsnurrade känslor. Jag måste ordna till det. Utomlands. Bort, bort, bort. Kanske flyttar vi till Sthlm snart. Vi pratar ju om det varje dag nästan, jag och mamma. Och här, vad har jag här till hösten, som jag inte kan ha där?

Olivia. Sandra. Pernilla. Anna. Och så vidare och så vidare.
Självklart kan ingen ersätta dem, någonsin. Men någon kan bli nästan lika viktig? Jo. Och dem förlorar jag aldrig. De kan komma dit, jag kan komma hit.
Vi möts ju alltid, kärleken och jag.

Framtid.
Dåtid.
Nutid.
Tid.
Tid är något jag har i överflöd nu.
Eller, jag tycks tro det iallafall. Det känns som allt går så sakta.
Dagar passerar. Jag sover bort dem. Vad sover jag inte bort? Minnet, viljan, hoppet.
Men ibland är det så.

Nattliv är det bästa livet.

Jag ger dig inte min morgon
och inte min dag
du får nått så mycket bättre
du får hela jävla jag


(-jag vet att den är sönderciterad, men ibland måste man bara.)