fredag, augusti 19, 2011

Downtown train- Tom Waits

Jag sitter på ett tåg jag aldrig åkt på väg till en plats jag aldrig varit. Det hade kunnat vara en slingrande räls på väg till orientens kryddblandning och myskdoftande marknader. Det hade kunnat vara ett klickande tåg på väg mot norr där bergen talar högre än någon annanstans. Det hade kunnat vara ett bekant och gemytligt tåg raka vägen hem till dig. Men det är varken eller.

Sommarens sista suck ekar över nejden när gräset börjat gulna och träden så sakteligen färgas av höst. Vi har regnat bort ibland, vi har bränts lite och vi har fått minst lika många skavsår som förra året. Vi har hetsdansat på en festival, druckit vin i en park, sprungit gatlopp ner för andra långgatan och ätit den där äckliga falafeln klockan 03 för att det var en sån himla bra idé just då. Det finns händer jag har hållit i som jag aldrig kommer släppa, det finns andra jag kanske borde ha hållit hårdare i. Men man vet aldrig vad man förlorar förrän det är försent.

En natt satt jag och nån med varma händer och pratade om allt och ingenting samtidigt som morgonen kröp fram över Poseidon. En annan natt låg jag i en säng och räknade klockan tills jag kunde åka hem och gömma mig i tre år eller så. En tredje gång sprang jag genom en skog vid femsnåret och ville aldrig nånsin att hösten skulle komma och stjäla sommaren. Det har varit mycket fint, mycket nytt och mycket äventyr. Jag har varit hemlös, fast aldrig riktigt hemlös. Jag har varit ledsen, fast aldrig riktigt ledsen. Jag har varit lycklig, fast aldrig riktigt lycklig utan er.

Vi är alltid på väg någonstans, till och med när världen tycks stå stilla och man inte kommer ur sängen på hela dagen. Vi har våra egna spår, med lite uppehåll, pauser och elproblem. Det kan vara saker i vägen, ett tåg framför, lite vagnproblem eller slitna bromsar. Men det där spåret, det tar oss framåt ändå. Det kanske inte går dit vi först hade tänkt, men det går dit det alltid varit på väg.
Och kanske, kanske leder det ändå hem till dig. Om inte nu, så längre fram.
Jag kanske bara måste växla spår på vägen dit.

Will I see you tonight
on a downtown train

Where every night
where every night is just the same
you leave me lonely
Will I see you to night
on a downtown train
all of my dreams just fall like rain
All upon a downtown train