tag:blogger.com,1999:blog-143204392024-03-13T06:45:54.136+01:00sagor från livetEternal sunshine of the spotless mindlinnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.comBlogger60125tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-17579074221905666332012-03-05T20:57:00.004+01:002012-03-06T02:12:17.378+01:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVdPnHFXsDjgTO663LHo9NKnME6klyoWo5Zwk3lZlsCx1CGaB89KqgPlQFzJ7_rFksDMmIbSqQIRsDrXsS3xm2gdVMwhy6kQCyQyMZ0LuYQMHoHyaO2xydcQb7HB-YQfkHRS5C/s1600/%25C3%2596gonblicksbild+2012-03-06+02-11-26.tiff"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 259px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVdPnHFXsDjgTO663LHo9NKnME6klyoWo5Zwk3lZlsCx1CGaB89KqgPlQFzJ7_rFksDMmIbSqQIRsDrXsS3xm2gdVMwhy6kQCyQyMZ0LuYQMHoHyaO2xydcQb7HB-YQfkHRS5C/s320/%25C3%2596gonblicksbild+2012-03-06+02-11-26.tiff" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5716585702208553074" /></a><div><b style="font-size: 100%; ">The Lucksmits- T-shirt weather<br /><br />Hösten försvann för länge sedan</b><span style="font-size: 100%; ">, den lämnade oss åt isen och vintervindarna någon gång i november. Vi halkade runt över isbanorna och slant fram kring gathörnen. Trots att stan tändes upp blev dagarna mörkare och vi skar klyftor ur natten för att låta månen lysa igenom. December kom med adventsljus och luciakronor, men allra mest med Dig.</span></div><div style="font-family: Georgia, serif; font-size: 100%; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; line-height: normal; "><br /></div><div style="font-size: 100%; line-height: normal; font-weight: normal; "><span><span style="font-size: 100%;"><b>Idag är det inte december. Inte januari.</b> Inte ens februari. Istället är det de första groende dagarna utav mars, och månen är snart hel. Du lämnade mig för två månader sedan, både på en busstation och sen vid rälsen. Med propellermanschettknappar och nystruken skjorta tog du flyget 900 mil bort igen. Och jag åkte buss 20 mil hem till ekon, och dystra </span>morgnar<span style="font-size: 100%;">. Men om en månad ses vi igen.</span></span></div><div style="font-size: 100%; line-height: normal; font-weight: normal; "><span><br /></span></div><div style="font-size: 100%; line-height: normal; font-weight: normal; "><span><b>2011 tog mycket ifrån mig, men gav mig desto mer</b>. En av mina närmsta vänner försvann ur mitt liv, hon finns i min facebookfeed men det är också allt. Drömmen om att hitta en egen lägenhet har fått vänta, men tills dess bor jag här på kullen bland fågelburar och maskroslampor. Det är lite trasigt man får räkna med. Men trots (tillfälliga?) förluster och besvikelser så vann jag ändå storvinst. Jag har fått mig många fina vänner och det där trasiga hjärtat som slog bräckliga slag i mitt bröst under 2010 har äntligen blivit helt.</span></div><div style="font-size: 100%; line-height: normal; font-weight: normal; "><span><br /></span></div><div style="font-size: 100%; line-height: normal; font-weight: normal; "><span><br /><b>In i 2012 och våren, sommaren, hösten och vinterns äventyr </b>tar jag med mig er. Hårt hållna i händer och tätt emot mitt bröst, jag gömmer er där hjärtat är som djupast. Du som håller mitt hjärta, och alla ni som håller min hand. Ni som alltid finns där, ni som tröstar, som skrattar, som älskar, som drömmer, som möter mig i mörker lika väl som när solen lyser som starkast. Och vi kanske ramlar gatorna fram ibland, skrapar knän eller missar ett steg men vi gör det i alla fall tillsammans.</span></div><div style="font-size: 100%; line-height: normal; font-weight: normal; "><span><b>Ta min hand så välkomnar vi våren. </b></span></div><div style="font-size: 100%; line-height: normal; font-weight: normal; "><span><b>Den är nästan här. </b></span></div><div style="font-size: 100%; line-height: normal; font-weight: normal; "><span><br /></span></div><div style="font-size: 100%; line-height: normal; font-weight: normal; "><span><i>And if I'm babbling, please forgive me<br />But it's the first hint of sunshine<br />For a week or so, I'd say</i></span></div><div style="font-size: 100%; line-height: normal; font-weight: normal; "><span><b><br /></b></span></div><div style="font-size: 100%; line-height: normal; font-weight: normal; "><span><b>And I say Hey, it's a beautiful day<br />And I', starting to feel a lot better<br />So wake up, wake up</b></span></div><div style="font-size: 100%; line-height: normal; font-weight: normal; "><span><b>It's T-shirt weather</b></span></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-47323346941013098902011-10-10T01:19:00.002+02:002011-10-10T02:07:27.290+02:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgezINotHyRTefu1vOrmAnhLfj4_EgtDYrAg6ZXOUgV9zbKI3lVnQuFpCSvB1XwE-dQl1rBYdwGB0kx2odE-KFA4xVcLsN9P1EHoOsZLkX1PwOFOBVYaznvjDG-U2xBEC7xIBA3/s1600/Bild+182.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 261px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgezINotHyRTefu1vOrmAnhLfj4_EgtDYrAg6ZXOUgV9zbKI3lVnQuFpCSvB1XwE-dQl1rBYdwGB0kx2odE-KFA4xVcLsN9P1EHoOsZLkX1PwOFOBVYaznvjDG-U2xBEC7xIBA3/s320/Bild+182.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5661648075590303634" /></a><b>Dom vet ingenting om oss- Moneybrother<br /><br />Oktober kom som en slängkyss och slog sig fast mot kinden, </b>blöt och kall. Hösten sprang liksom om datumen och bestämde att nu var det dags, nu var det nog. Ute på stan drar man upp kragar, virar halsdukar och huttrar fram genom löven. Alldeles nyss var det september och gatorna var svarta istället för orangea och kinderna var rosa istället för röda. Och händerna var betydligt varmare och inte lika ensamma som nu.<br /><br /><b>En småkylig septembernatt trillade jag in på en välbekant ställe </b>och mötte ett helt nytt ansikte. Lite småblyga blickar och rodnande kinder, mörkblåa ögon och mjuka händer. Ett halvnervöst hej som blev till meningar som blev till timslånga samtal. En senare efterfest i en tom lägenhet, blev till en tidig morgon i en inte lika tom lägenhet. Och jag vet inte riktigt hur det gick till, eller vad jag har gjort rätt. Men resten av september spenderade jag i telefon, på sms, eller tillsammans med den där pojken.<br /><br /><b>De säger att kärlek kommer när man minst anar det</b>. Att det är när man inte letar, på ett sätt man inte förväntar sig, genom händelser man inte planerat som det slår till. Pangboomkrasch så slår det ner, vare sig man vill det eller ej. Att det sen råkar bli i en pojke som bodde i Helsingborg men senare skulle flytta ungefär 900 mil bort till Tokyo står inte i manualen. Men det finns heller ingen gräns på hur långt kärlek kan nå. <div><br /></div><div><b>En måndagskväll när tiden gått alldeles för snabbt</b> stod jag på en perrong i Helsingborg och grät så att hjärtat värkte. Gömde näsan så långt in i den där gropen vid nacken som det bara gick, kysste adjö till de vackraste läpparna jag sett och kramades så hårt att det nästan går att känna än. Det gjorde så ont att jag knappt orkade gå på tåget, eller gå av det när jag väl var framme på slutstationen. Och det är fortfarande tungt att tänka på det, och på att vi inte kommer att ses på mer än sjuttio dagar.<br /><br /><b>Men allt har sin tid, och även om man träffas vid fel tidpunkt</b> så skall man vara glad över att man träffat rätt överhuvudtaget. Och det är när han ligger där i sängen klockan halv fyra och berättar om er saga, när han säger "Kom, sätt dig här" och pekar på platsen bredvid honom när ni egentligen inte har tid, när han gråter redan innan du åkt, när han kysser dig offentligt fast han egentligen inte är sån och när han berättar att det enda han är rädd för är att du skall lämna honom, inte tvärtom. Det är då du vet.<br /><br /><b>Att även om det skiljer 900 mil</b>, även om det dröjer mer än 70 dagar, även om ni inte kände varandra för precis en månad sen, så spelar det ingen roll. För du kommer ändå stå där på Kastrup på julafton klockan 16.30 med hjärtat i handen och vänta på den vackraste som finns.<br />Det finns ju inget annat. </div><div>Det finns ju ingen annan.<br />Det finns ju bara ni.<br /><b><i>-Vi</i>.</b><br /><br /><i>Dina läppar skickar kyss ifrån Helsingborg </i><br /><i>jag fick en bild på telefon</i><div><i>Är det din önskan så är det min lag<br />Du vet jag släpper allt och flyger ner idag</i></div><div><i><br />Det finns dom som lovar<br />att det svalnar snart<br />Låt dom prata på<br />det är underbart</i><br /><br /><b>Och hur skulle dom förstå<br />Dom vet ingenting om oss</b></div></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-57123272827557134902011-08-19T15:40:00.002+02:002011-08-19T16:08:13.125+02:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdHhEL8SSgNZ18F2-WFwISAeXxLoKOo-ZkpruhemfJoeuMFaFGrk3W0GwZ_-mRYBKSrQj6xzgV41Pm_YZjXrnkBCElqsCdyBCoRiHGaZmg3mp87tGshKbAMX4wI4R_R55KHvop/s1600/Bild+165.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdHhEL8SSgNZ18F2-WFwISAeXxLoKOo-ZkpruhemfJoeuMFaFGrk3W0GwZ_-mRYBKSrQj6xzgV41Pm_YZjXrnkBCElqsCdyBCoRiHGaZmg3mp87tGshKbAMX4wI4R_R55KHvop/s320/Bild+165.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5642568492909100050" /></a><b>Downtown train- Tom Waits</b><div>
<br /><b>Jag sitter på ett tåg jag aldrig åkt på väg</b> till en plats jag aldrig varit. Det hade kunnat vara en slingrande räls på väg till orientens kryddblandning och myskdoftande marknader. Det hade kunnat vara ett klickande tåg på väg mot norr där bergen talar högre än någon annanstans. Det hade kunnat vara ett bekant och gemytligt tåg raka vägen hem till dig. Men det är varken eller.
<br />
<br /></div><div><b>Sommarens sista suck ekar över nejden när gräset</b> börjat gulna och träden så sakteligen färgas av höst. Vi har regnat bort ibland, vi har bränts lite och vi har fått minst lika många skavsår som förra året. Vi har hetsdansat på en festival, druckit vin i en park, sprungit gatlopp ner för andra långgatan och ätit den där äckliga falafeln klockan 03 för att det var en sån himla bra idé just då. Det finns händer jag har hållit i som jag aldrig kommer släppa, det finns andra jag kanske borde ha hållit hårdare i. Men man vet aldrig vad man förlorar förrän det är försent.</div><div>
<br /><b>En natt satt jag och nån med varma händer och pratade om allt</b> och ingenting samtidigt som morgonen kröp fram över Poseidon. En annan natt låg jag i en säng och räknade klockan tills jag kunde åka hem och gömma mig i tre år eller så. En tredje gång sprang jag genom en skog vid femsnåret och ville aldrig nånsin att hösten skulle komma och stjäla sommaren. Det har varit mycket fint, mycket nytt och mycket äventyr. Jag har varit hemlös, fast aldrig riktigt <i>hemlös</i>. Jag har varit ledsen, fast aldrig riktigt<i> ledsen</i>. Jag har varit lycklig, fast aldrig riktigt lycklig utan <i>er</i>.
<br />
<br /><b>Vi är alltid på väg någonstans, till och med när världen</b> tycks stå stilla och man inte kommer ur sängen på hela dagen. Vi har våra egna spår, med lite uppehåll, pauser och elproblem. Det kan vara saker i vägen, ett tåg framför, lite vagnproblem eller slitna bromsar. Men det där spåret, det tar oss framåt ändå. Det kanske inte går dit vi först hade tänkt, men det går dit det alltid varit på väg.
<br /></div><div>Och kanske, <i>kanske</i> leder det ändå hem till dig. Om inte nu, så längre fram.
<br />Jag kanske bara måste växla spår på vägen dit.
<br />
<br /><i>Will I see you tonight</i></div><div><i>on a downtown train</i>
<br /><b>
<br /></b></div><div><b>Where every night
<br />where every night is just the same
<br />you leave me lonely
<br />Will I see you to night</b></div><div><b>on a downtown train
<br />all of my dreams just fall like rain
<br />All upon a downtown train</b></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-5803268667958877462011-05-05T02:05:00.007+02:002011-05-05T03:02:56.343+02:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhedGKvy6iNVEZKBa6Gmqr6pSux8OEsvd1XUoX5UW8rSsPyVjl2N9bxUhIXhu99b6s5jgsmYgNH6A40hQJqq3j3c6rEminDpgOFJseTGuvErDh3jNbKkst4eUq8xxaVjmRuN82h/s1600/11530835678302.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhedGKvy6iNVEZKBa6Gmqr6pSux8OEsvd1XUoX5UW8rSsPyVjl2N9bxUhIXhu99b6s5jgsmYgNH6A40hQJqq3j3c6rEminDpgOFJseTGuvErDh3jNbKkst4eUq8xxaVjmRuN82h/s320/11530835678302.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5603024486215074962" /></a><b>We are scientists- After hours<br /><br />Jag ramlar hem över gator och torg, snubblar fram</b> över samma kullerstenar som mina fötter har gått över hela mitt liv. Tar bussen åt nått håll, jag minns inte längre vart. Hittills har jag åkt både till öst, väst, norr och hisingen. Jag har satt mina fotsteg överallt, och verkar aldrig nånsin nå fram. Bär med mig mina kartonger till varje nytt ställe, och lyckas aldrig plocka upp alla innan det är dags att dra vidare. Nu har jag knappt fyra veckor kvar här. Sen vet jag inte vart jag kommer hamna, vilken buss jag kommer ta eller vilka kartonger som kommer stå ouppackade.<br /><br /><b>Vi försökte verkligen. Jag vet att vi gjorde det. </b>Men allt gick itu, och det är snart ett år sedan den där dagen när du stod i hallen och slog sönder allt med hammare. Fast det är en lögn, vi hade ju redan slagit sönder det tillsammans, flera gånger om. Och som jag har gråtit. Jag har gråtit så mycket att jag inte ens vet vad det är jag gråter över. Det var längesedan nu, längesedan jag faktiskt grät över oss. Nu gråter jag mest över en förlorad dröm, över smärtan, över att jag fortfarande har ett kliande ärr som inte kan låta mig slå en signal. Fråga hur det är. Berätta vad jag gör, fråga vad du gör, berätta att jag är glad för din skull.<br /><br /><b>Det där ärret. Jag har så många ärr, över hela mig.</b> Mest utanpå men jag känner att det är så mycket mer som inte syns. Det har varit flera händer jag hållit i sen den där dagen i Maj, men jag har inte låtit någon komma tillräckligt nära. Istället är jag hon den där som alla känner, men nästan ingen <i>känner</i>. Hon som ordnar kalas, flirtar med alla, är glad, rätt smart och hetsdansar till Håkan. Men jag är också hon som skriver flera handskrivna brev i månaden, som samlar på gamla fotografier, vinylskivor och nästan enbart köper ekologiska saker. Som försvarar mina vänner tills sista droppen, som har telefonen på dygnet runt (utifall), som gör blandband, fotograferar och skriver dikter. Som valstugearbetat, volontärat, som alltid kommer ihåg födelsedagar och som aldrig någonsin slutar vara din vän. Om jag blir din, är jag där för alltid.<br /><br /><b>Och jag vet att det finns flera som jag inte pratat med </b>på alldeles för länge. Att du är en utav dem. Att det är hemskt hur man kan slänga bort sin allra bästa vän. Hur vi slängde bort varandra. Och hur fruktansvärt ont allting har gjort. Smärtan är nästan det enda som funnits kvar. Men det här är det sista jag kommer skriva om dig. Den här boken som varit öppen och fladdrat fram och tillbaka, den stängs nu. Det här blir det sista kapitlet som skrivs. Jag hoppas att vi hittar tillbaka till varandra, som riktigt fina vänner. För jag har inte riktigt känt mig hel sen vi stängde dörren den där dagen i Juni och aldrig mer sågs. Och jag tror att du känner likadant, någonstans.<br /><br /><b>Det är snart sommar, och jag har redan rusat barfota </b>fram i gräset genom Slottskogen. Vi har gått utan tröja genom stan och stått klockan 05 och funderat på om man inte vågar bada ändå. Det kanske inte är dags än, sommaren kanske inte riktigt har nått hit. Hur det kommer bli står fortfarande oskrivet; jag har ingenstans att bo (än) och inget jobb (än). Men jag har så många fina vänner, fina konserter, nya bekanta och stora drömmar. Och jag har så mycket <i>hopp</i>.<br /><b>Det här är ett sedan länge skrivet avslut.<br />Och en knappt påbörjad fortsättning. </b><br /><br /><div><i>We're finally drunk enough that we're finally soaking up<br />The hours that everyone else throws away<br />And if we have to go now, I guess there's always hope<br />Tomorrow night will be more of the same</i><br /><br /><b>This night is winding down now but time means nothing<br />As always at this hour time means nothing<br />One final, final round 'cause time means nothing</b><br /></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-83361739789781023772011-02-18T01:31:00.002+01:002011-02-18T01:58:13.928+01:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIbUrh_Ry5sViVAxdotY-bi2xvhAg_42ijFl9ZejZQz2vDrsTUl_KJQ6-VL75lpuahPTszu6MsNBSvqOWpubwMtshOxaloYCC76yHXlaYOmOyo1itdRgbzQo1Ur75IQaIYK0p2/s1600/Bild+38.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIbUrh_Ry5sViVAxdotY-bi2xvhAg_42ijFl9ZejZQz2vDrsTUl_KJQ6-VL75lpuahPTszu6MsNBSvqOWpubwMtshOxaloYCC76yHXlaYOmOyo1itdRgbzQo1Ur75IQaIYK0p2/s320/Bild+38.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5574827334485716994" border="0" /></a><span style="font-weight: bold;">Säkert!- Dansa, fastän</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Det är redan februari. Det är redan februari men </span>sommaren är fortfarande alldeles för långt borta. Läste om att nässlorna vågar sig fram i Skåne. Här i Göteborg faller det ännu mer snö, låter vallgraven frysa igen och det blir bara kallare och kallare. Vi eldar så mycket det går, tänder värmeljus så kylan skall försvinna och spelar musiken ännu högre och tänker att om vi tar på oss de tunnare strumpbyxorna och struntar i vantarna kanske vintern förstår att slaget är förlorat. Att det liksom är dags att ge vika, vi bryr oss ändå inte vad ni säger för snart är det vår. Snart är det vår.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Jag bor i ett nytt trähus igen och jobbar så sakteligen</span> med att hitta rätt väg. Spårvagnarna susar förbi en bit bort och bussen stannar precis utanför, och jag hör motorn kämpa sig fram om mornarna. Ibland lägger brevbäraren en tidning i mitt brevfack trots att jag inte prenumenar på någon och jag tycker lite synd om den som blev utan fast läser sida till sida och kurrar lite förnöjt. Fast sen var det det där med att hitta hem. Eller hitta nånstans, det spelar faktiskt inte så himla stor roll vart jag hamnar. Så länge jag hittar en plats där jag kan sätta ner skrivmaskinen, grammofonspelaren och de andra få tingen jag verkligen håller kära och veta att de kommer stå där ett tag. Det hade banne mig varit fint.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Det känns som att jag tröttnat lite på alla spel.</span> På att inte veta vart jag har folk, på att inte kunna sätta fingret på det men känna i hela ryggraden att det är något. Något som kanske kommer komma, har varit eller mest bara finns. Trillar gator fram och analyserar allt till överkurs, önskar lite att man kunde montera av huvudet och lämna det längs andra lång för att slippa alla diskussioner man har med sig själv och andra. Som egentligen inte leder nån vart. I år tänker jag göra det. Strunta i att tänka så förbaskat mycket, och strunta i att bry mig om vad andra tycker och tänker. Varför skall man göra det för? Det leder ju ingenstans, och inte förändrar det något heller. Nej det slutar vi med. Bums.<br /><br />I<span style="font-weight: bold;">stället skall vi trippa fram och vara precis så bra</span> som vi är. Kanske inte kunna allt om hockey men nog tusan vet vi vad Gefles hemmaarena heter. Kanske inte veta vem som skrev den där låten som visst spelades in 1991, men rabbla vart enda ord i "Ramlar", det kan vi göra i sömnen. Och visst kanske det är poppis med trenchcoat eller sotarmössa men sist jag kikade så passade mörkblå kappa och basker minst lika bra. I alla fall på mig. Så nog nu. Alla andra är fantastiska på sätt och vis, men det kanske är dags att inse att man inte är så hemskt dålig själv. Att man har kvalitéer som de inte har, och vise versa. Vi måste sluta försöka vara varandra, det är ju elakt. Nån annan är ju redan den personen.<br /><span style="font-weight: bold;">Vem skall annars kunna vara den finfina varelse som råkar vara du?</span><br /><br /><span style="font-style: italic;">Jag gömde mina drömmar precis</span> <span style="font-style: italic;"><br />där din axel blir till hals</span><br /><span style="font-style: italic;">Jag ska dansa fastän hjärtat brister</span> <span style="font-style: italic;"><br />ska dansa fastän hjärtat brister</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">det går sönder i takt med basen i marken</span><br /><span style="font-weight: bold;">det går sönder i takt med värkande huvud</span>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-79761622621129033892011-01-23T22:57:00.009+01:002011-01-23T23:45:02.809+01:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-76KM_araYt-nk3D_95BYBRHUlWjjd4NwWPz-IUsWGTkfzDu2Xlm16OzotT1vjBJPIvgBsSBZ5ydRZdV9ddhhFgFH_v_j83pgbQp9cFwuR0v9R2s0GELMBfPaihDz_tvCNeIR/s1600/Bild+85.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 242px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-76KM_araYt-nk3D_95BYBRHUlWjjd4NwWPz-IUsWGTkfzDu2Xlm16OzotT1vjBJPIvgBsSBZ5ydRZdV9ddhhFgFH_v_j83pgbQp9cFwuR0v9R2s0GELMBfPaihDz_tvCNeIR/s320/Bild+85.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5565513992067705954" border="0" /></a><span style="font-weight: bold;">Familjen- Det snurrar i min skallen</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Nytt år och nya tider.</span> Ingenting som varit kommer någonsin komma igen, och ingenting som kommer har tidigare hänt. Det är ett väldigt fullklottrat blad jag lämnar bakom mig och ett ännu tomt, men oerhört drömfyllt, som jag har framför mig. 2o1o, vilken saga det har varit. Vilken blandning utav tragik, kärlek, drömmar, tårar, panikattacker, soliga stränder, skratt, dansdansdans och tusen andra sinnesstämningar och attribut. Trots allt som har hänt, och trots allt som inte fick hända (som likt förbannat hände) ångrar jag ingenting. Det finns människor jag inte borde ha litat på, andra jag borde litat mer på, ett par stycken som jag höll i för hårt men borde ha släppt för länge sen och ett flertal som jag aldrig klarat mig utan. Men det spelar ingen roll nu. För allt det där har redan hänt.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Göteborg. Göteborg, du alldeles fantastiska stad.</span> Ibland förstår man. Förstår varför man är här, varför man älskar alla vindar och allt regn och all lera så oerhört mycket. Varför man envisas med att försöka sig ut över isgatorna på alldeles för höga skor bara för att komma till det där lilla stället på den alldeles för långa gatan för att dricka den lilla ölen. Varför Stockholm har varit fint men aldrig varit mitt, varför Kiruna var vackert men inget permanent och varför Kroatien är en saga men inte skriven av mig. För att Göteborg är så himla mycket mer. Det är ni och det är jag och det är vi och alla bekanta gator och bekanta platser där allting har hänt och där man var men inte kommer ihåg något och dit man gick men inte vill komma ihåg något och alla danser som dansats och skratt som skrattats och pussar och kramar och kärlek, kärlek, kärlek.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Och jag kanske inte riktigt har kommit på det än</span>. Vad jag gör här, vad det är mitt hjärta slår så bultande hårt för och vad det är för någon sång jag inte kan sluta nynna på. Men jag vet att Göteborg fångar mig varje gång. När spårvagnen gnisslar i kurvorna som omger stan och när man kikar ut genom det frostbeklädda fönstret och ser han som kysser henne som står på tå för att nå upp och kunna träffa rätt och inte få en puss på pannan som vanligt samtidigt som man lyssnar på den vackraste musiken i världen och vågar le åt han som sitter och har lite för långt och lite för lockigt hår på sätet mittemot. Då. Då finns allt där och jag finns där och ni finns där och det behövs liksom ingenting mer. Ingenting alls.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">2o11, säg mig vad du bär på</span>. Jag har 81 punkter på en lista som jag vill genomföra, och kanske tre gånger så många som inte står någonstans men som är minst lika viktiga. Om inte viktigare. Du måste lova mig att vara snäll. Att vara varsammare om mitt hjärta för jag orkar inte med alla delar som sprids med vinden, snart har jag ju ingenting kvar. Du måste lämna lite kvar till mig, bara en liten bit. Så jag har något att ge när den tiden kommer, den när tiden någon faktiskt vill ha spillrorna som finns kvar. Och när jag faktiskt vågar ge dem.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Snälla lova att midsommar kommer att bli bättre,</span> att Maj består av mer skratt än gråt denna gången och att min födelsedag blir den bästa nånsin. Jag vill gå på festival i röda stövlar och inte ha en klump i halsen till hösten för att jag inte hittat hem, och jag vill dansa in våren och ha picknickar över hela stan och dricka hallonsoda och bubbel tills det sprutar ut ur näsan. Och kan vi inte bestämma att denna julafton, denna julafton så kör vi allt eller inget. Vi bestämmer att det inte blir några tårar denna gången, och att det blir dans runt granen och en riktig Madickenjul, och blir det inte det så är det inte jul alls. Bara varmt och sandigt och solbränt. Okej?<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Om jag hittar hem 2o11 vill jag hitta någonstans </span>dit jag kan stanna ett tag. Så omkringflackande kan sluta lite, och jag kan våga spika upp den där tavlan som aldrig hittat rätt vägg och så mina höfter vet att de inte behöver anpassa sig till en ny, alldeles för hård säng som misshandlar dem varje natt. Värmeljusen kan behöva tid på sig för att äntligen brinna upp och sommarfötterna kan få lära sig vilken väg man går snabbast alldeles barfota för att kunna köpa isglass när det behövs. Och så att alla pussar vet när de skall ta slut och hjärtat vet när det skall börja slå. Igen och igen och igen.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Vi bestämmer det va? </span><br />Vi bestämmer allt det här.<br />Och så himla mycket mer.<br /><br /><span style="font-style: italic;">Dom pratar om något underbart</span> <span style="font-style: italic;"><br />jag är där jag kan berätta</span> <span style="font-style: italic;"><br />Stort, större än jag någonsin trott</span><br /><span style="font-style: italic;">det snurrar i min skalle</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Jag gjorde upp en eld för dig och nu brinner hela skogen</span><br /><span style="font-weight: bold;">Nu vet jag vad du kommer o säg och det känns som första gången</span>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-29835266432872811822010-11-24T09:06:00.002+01:002010-11-24T09:46:12.824+01:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikJRXzyaV5VdCNB-XNXlxGqAisi7fXccpGhHna7rKMI48RtmJuVvowsRF0fXTjzQ26E-3dBGlDCkZ_iDQN_rT_s1ES1HHa3fWboNlkEu-MtrpxlaeLf6xvVAIpLYWnPFDoZuEd/s1600/IMG_9762.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikJRXzyaV5VdCNB-XNXlxGqAisi7fXccpGhHna7rKMI48RtmJuVvowsRF0fXTjzQ26E-3dBGlDCkZ_iDQN_rT_s1ES1HHa3fWboNlkEu-MtrpxlaeLf6xvVAIpLYWnPFDoZuEd/s320/IMG_9762.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5543034598721558722" /></a><div><b>Håkan Hellström- Dom där jag kommer från</b></div><div><b><br /></b></div>J<b>ag sitter gömd bakom fönster och väggar medan</b> snön yr utanför. Drar filten högt upp till öronen och sipprar te för att försöka värma mina frusna tår. Det är vinter nu, och kylan färgar återigen näsa och öron röda. Senast vintern kom spenderade jag timmar med att baka, pyssla och läsa om miljön. I år spenderar jag minst lika mycket tid med att sova och arbeta. Fast pysslandet får plats någonstans däremellan, för ränderna går aldrig ur. Aldrig helt.<div><br /></div><div><b>Ibland måste man nog tappa bort sig själv för</b> att hitta hem. För att hitta rätt. Det kanske tar tid, men å andra sidan har man egentligen all tid i världen. Jag hittar bitar av mig själv lite här och var, bitar som jag inte visste fanns. Och upptäcker saker jag glömt bort för länge sedan. När tider förändras så förändras också många åsikter, tankar och mål man tidigare haft. Man slår in på en annan stig. Den kanske inte är bättre eller sämre, men den är din. Och förr eller senare hamnar du alltid rätt.</div><div><br /></div><div><b>Jag fick ett brev på posten idag, från en hand med darrig</b> stil och svag kropp. Från någon som jag trodde hade glömt bort mig, och jag passat på att glömma i gengäld. Det är lätt att tappa människor på vägen, att inte riktigt hinna med att ha eller ge tid. Skillnaden mellan människor som passerar och människor som fastnar, det är att den sistnämnda gruppen återkommer. Oavsett. Man kanske går om varandra på olika stigar eller rusar förbi varandra i jakt på något nytt. Men förr eller senare så möts man ändå, och jag hoppas att så är fallet. Att vi möts någongång. Kanske på en spårvagn någonstans. </div><div><br /></div><div><b>För det är så lätt att glömma bort allt fint, allt vackert</b> och allt betydelsefullt när hjärtat rasar och livet faller isär. Det är känslor som faller och tar över och allting känns alldeles för jobbigt för att man skall orka med. Men så länge man hittar sig själv i röran och inte glömmer bort att hålla fast vid det som var på riktigt, så är det okej. Vi kanske inte håller i varandras händer, men vi står bakom varandra ändå. </div><div><br /></div><div><b>När vinden blåser alldeles nära marken rör sig pudersnön</b> sökande över asfalten. Det ser ut som en irrande själ, som letar efter något att hålla i. Ibland kan jag känna mig precis likadan. Att jag letar. När det jag letar efter inte står att finna någon annanstans än i mig själv. Men på vägen har jag hittat många fina saker och fina människor, som jag kanske inte håller i men som jag verkligen håller av. Det är förunderligt hur konstiga situationer som kan föra människor samman, vänner, bekanta och främlingar, och som kan leda till något större. Kärleken må vara stor.</div><div>Men för mig så är ni störst av allt. </div><div><br /></div><div><i>Filosofiskt missnöjd, ekonomiskt bortskämd</i></div><div><i>Det finns en första plats som inte går att nå</i></div><div><i>För ingen tror att dom är nåt där jag kommer ifrån</i></div><div><i>Alla försöker bli av med leran från Göta älven </i></div><div><i>som satt sig på själen och på självförtroendet i varje tjomme</i></div><div><br /></div><div><b>Jag tror jag älskar dom där jag kommer ifrån</b></div><div><b>Jag tror jag älskar dom där jag kommer ifrån</b></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-74934847370956393382010-11-04T01:44:00.006+01:002010-11-04T02:18:38.624+01:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmrMm91tS6cOM2oFytYNJIbylolHh28dgI8xJ3ySDfpCciwjp368knhJ_J9JCuCrbABrVrQpHHAhQ_MNYxg0R92059N_XZA59qJDw1iAR9a2jUQselnKim0B0IL-pqO2xcaLY6/s1600/Bild+69.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 248px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmrMm91tS6cOM2oFytYNJIbylolHh28dgI8xJ3ySDfpCciwjp368knhJ_J9JCuCrbABrVrQpHHAhQ_MNYxg0R92059N_XZA59qJDw1iAR9a2jUQselnKim0B0IL-pqO2xcaLY6/s320/Bild+69.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5535495059984469874" /></a><b>JJ- Let go</b><div><br /><div><b>När november har tagit steget in i almanackan</b> och livet finns det knappt ett enda löv kvar ute på träden. Det röda som blev oranget blev gult och försvann. Kvar står kala, ensam grenar och skriker efter våren. Jag vandrar hösten hemåt och hamnar i Tollered mer ofta än sällan. Göteborg känns lite för kvavt, lite för blåsigt och lite för kallt just nu. Trots gummistövlar, dunjacka och andra nödvändiga attribut för västanvinden trivs vi inte särskilt bra ihop. Det är en årstidsbestämd romans, där jag älskar så mycket att det gör ont men ibland får för mycket kyla tillbaka för att jag skall orka med. Så jag flyr ett ögonblick.</div><div><br /></div><b>En sån rastlös rotlöshet som jag burit runt på de senaste</b> tre åren har jag aldrig tidigare upplevt. Det har varit kastvindar som fört mig fram och tillbaka i samma riktning, upp och ner och runt omkring. Jag har burit med mig mitt hjärta och mina pinaler till platser som aldrig varit mina, från platser jag aldrig kallat hem. Det gör ont att inte veta vart man hör hemma. Att ständigt känna ett pickande i hjärtat som påminner om den begränsade tiden man har. Som skapar oron som ligger runt dig som ejderdun och nålar på samma gång. Och nu sitter jag i ett hus som inte är mitt, bakom väggar som aldrig varit mina. Det är inte långt kvar nu, innan de sista rötterna försvinner. <div><br /></div><div><b>En gång skrev en flicka inte helt olik mig:</b> <i>du är vinden och mitt liv har mojnat. Så kom, blås mig hel</i>. Som jag önskade storm. Något som tog mig långt bort, på äventyr, vart som helst. Det var längesedan, flickan har blivt äldre, håret har blivit längre och vindarna som har farit runt i mitt liv har inte visat någon nåd. Nu vill jag mest ha lugn igen. Tid att samla ihop mig själv, mina tankar och mitt liv. Tid att få reda på vad jag vill, och jaga efter det. På mina villkor. Jag går runt som i ett eko genom alla rum och finner inte ro någonstans. Jag hoppas mest på att det skall finna mig. </div><div><br /></div><div><b>Men det är okej. Jag kan vänta. Världen är stor o</b>ch jag har knappast drömmar, hopp och planer för att fylla ens hälften av den. Om inte allt för länge stundar julen och de kala träden och blåsiga vindarna ersätts med en mjukare, ljusare idyll. Tills dess kan jag hålla ut med té, varma kramar och mjuka halsdukar. Och vi kan ju vandra tillsammans igenom stormen om inget annat hjälper.</div><div><br /></div><div><b>Och vem vet. Ibland kommer det en chans.</b> En person. Ett tillfälle. När allting kan ske, och allting kan hända. En möjlighet för bra för att få gå obemärkt förbi. </div><div>Ta den. </div><div>Ta chansen.</div><div>Jag lovar att hålla dig i handen hela vägen dit.</div><div><br /></div><div><i>All I've left is my soul</i></div><div><i>Fall left me with this winter so cold</i></div><div><i>Take me away</i></div><div><i>Like an overdose on heroin</i></div><div><br /></div><div><b>Baby, we were born to fun</b></div><div><b>Or maybe to sleep in the sun</b></div><div><b>A place where new waves come in</b></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-family:verdana, helvetica, sans-serif;font-size:85%;"><span class="Apple-style-span" style=" line-height: 20px;font-size:10px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family:Georgia, serif;font-size:130%;"><span class="Apple-style-span" style=" line-height: normal;font-size:16px;"><b>A place you'll be here</b></span></span></span></span></div></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-32921113490755301912010-10-04T16:15:00.003+02:002010-10-04T16:49:25.026+02:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCGeaXk3KTd2yRTeuXD6ThCGXPCnntI0JYX-zX99lT4Cq0He-KaTiPZE_Dn-JsMsYSQKZno5-hPraDbFsLmnkyvxjxnMpzzdZQ-V8y7Q9AaKxlxjhddcPEoEdgpgGVFKehD_TG/s1600/Bild+6.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCGeaXk3KTd2yRTeuXD6ThCGXPCnntI0JYX-zX99lT4Cq0He-KaTiPZE_Dn-JsMsYSQKZno5-hPraDbFsLmnkyvxjxnMpzzdZQ-V8y7Q9AaKxlxjhddcPEoEdgpgGVFKehD_TG/s320/Bild+6.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5524202872668218754" /></a><b>The Bird and the Bee- I'm into something good</b><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgenuMp7y4DTAZPZk4gxFthmGUu9f_nxVyyOo2Wn3QIytJ6iK6jBSHMQUpGV_jouxIFzGM6gTbD0FGl9simRQK-tpnzE7lxZ6taA7bbiyGkjSCUgOACZG1oSsJucp_Ss49n6a63/s1600/Bild+30.jpg"><br /></a><div><b>Bakom stängda dörrar och stängda fönster når ljuset knappt in</b>. Det är en måndag, en alldeles vanlig måndag, men ingenting kommer någonsin bli som förut efter idag. Kanske faller hela himlen ner, kanske regnar det körsbär eller hallon och färgar hela världen rosenröd eller också hittar jag en ny vän. Just nu flyr jag undan alla möjligheter och lyssnar istället på musik som är len som honung för öronen och dricker hetthett té. Snart, snart skall verkligheten krypa in på skinnet och avgöra vad dagen bjuder på. Men inte än.</div><div><br /></div><div><b>Det händer så mycket saker, det sker så mycket händelser</b>. Just nu läggs plan på plan och händelse på händelse och ibland förlorar jag mig själv bland alla fantastiska människor och fantastiska upplevelser. Det är svårt att hålla allt isär, speciellt när jobb vävs in i fritid och studier vävs in i kvalitétstid. Men det är en väldigt fin tid, och det känns som om det kommer att bli en väldigt fin höst- på gott och ont. Jag hoppas (och tror) såklart på att majoriteten kommer vara god.</div><div><br /></div><div><b>Med halsdukar, knästrumpor och tumvantar kommer hösten </b>nog bli alldeles magisk. Bondens marknad, biobesök, bruncher, spelkvällar, filmtittande, tédrickande, maskerader och långluncher kan ju inte gå fel. Och om det gör det får vi väl leda det rätt igen, helt enkelt. Tidigare har jag flytt hösten, men i år kröp den på mig alldeles för snabbt. När det biter i kinderna och tårna kröker sig av kylan som nästlat sig in genom strumpbyxor och strumpor och skor, då vet man att sommaren har flytt. Jag längtar både till vintern och snön och kylan samtidigt som jag febrilt försöker hålla tag i varje plusgrad som finns kvar. Men det är bara att bita ihop i kylan, för snart kommer sommaren igen.</div><div><br /></div><div><b>Måndagsmiddagarna flyter på och är en av veckans finfina</b> händelser. Det är fint när man inser hur många underbara människor man har runt omkring sig, och hur fascinerande det är att många av dem kanske inte fanns i ens liv för ett halvår sedan, eller kanske bara en månad sen. Alla händelser leder till nya vägar i livet, och även om det var en tuff period från december till maj så har allt tagit mig hit. Hit till alla fantastiska minnen och människor och vänner och kyssar. Det finns saker jag borde ångra, men i slutändan är det ju så: Jag ångrar ingenting. </div><div><br /></div><div><b>För allting tog mig hit, hit till er och till oss och till alla minnen</b>. Utan er, alla ni som finns i mitt liv och gör hösten lite färggladare och dagarna lite kortare och mer fyllda av liv. Vart vore jag då? Vem vore jag då? </div><div><b>Kärlek till er alla.</b></div><div><i><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><br /></span></i></div><div><i>He walked me home and held my hand</i></div><div><i>I knew it couldn't just a one night stand</i></div><div><i>And he asked to see me next week</i></div><div><i>And I told him I could</i></div><div><br /></div><div><b><i>Something tells me I'm into something good</i></b></div><div><b><i>Something tells me I'm into something good</i></b></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-75327677666694918702010-08-18T22:13:00.004+02:002010-08-18T22:54:55.567+02:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhb0sEexXdvUD3zFGb-VzU97WL1BmwqZbUOVgFz7_rqgYMiZ322vcY8yDra-zFiNbeHgOmaQg3zjxPm5iUL5v0-0-t8NC8t-S58FSxPFDv7EndOEPiLPART-ihSwrbt67FzRfAN/s1600/Bild+44.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 257px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhb0sEexXdvUD3zFGb-VzU97WL1BmwqZbUOVgFz7_rqgYMiZ322vcY8yDra-zFiNbeHgOmaQg3zjxPm5iUL5v0-0-t8NC8t-S58FSxPFDv7EndOEPiLPART-ihSwrbt67FzRfAN/s320/Bild+44.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5506853109427656306" /></a><b>Taken By Trees- Lost and Found</b><div><b><br /></b><div><b>Det är en onsdagskväll, och himlen har öppnat sig för fjärde gången</b> denna veckan. Katter skriker lite argt på varandra utanför mitt vidöppna fönster, och klickande från ben som vandrar på alldeles för höga skor ekar genom nejden. Min lägenhet artar sig mer och mer för varje dag, samtidigt som jag blir alldeles för duktig på att stöka ner. En gammal brudkista från farmor tjänstgör som soffbord, och mina vinylskivor får nytt sällskap nån gång i veckan. Vi trivs rätt bra här, jag och mina spöken. Det är lite litet fast samtidigt något för stort, och den flagnande tapeten gör det hela än mer gemytligt och charmigt. Lite fler klockor, vinyler och stolar- sen är vi hemma.</div><div><br /></div><div><b>En tradition har sparkats igång, fylld med god mat,</b> trevligt sällskap och fina samtal. Det känns fint att ha en anledning att planera in varje måndag, och veta att trots att det kommer svåra dagar och hårda tider så har man saker att se framemot. Jag försöker göra mitt bästa för att trösta små vänner som har förlorat alldeles för viktiga saker, och jag hoppas det lyckas. En festival mitt i slottskogen där jag sprang mig andlös genom ett fullpackat slottskogen, med glädjen i halsen och håret i en virvel bakom mig funkade finfint för mig. Det var en väldigt fin saga den helgen, och jag tackar alla som var en del av den. </div><div><br /></div><div><b>När jag var liten var jag alldeles fascinerad över de</b> där vuxna. Hur visste de allt, hur var de så starka, hade de känslor, vad levde de på, hur kan man gå runt i flera timmar och säga konstiga ord på telefon utan att det spritter i benen? Jag undrar fortfarande, men nu vet jag lite mer. Och det finns ju ingen hemlighet. Man vaknar inte upp en dag och har svaret på allt. Det finns fortfarande alldeles för många tankar kring hur allt fungerar, vem som bestämmer att fjärilar ska se ut som de gör och vem som kom på musiken. Helt plötsligt är de där vuxna inte något man grubblar över. Helt plötsligt är jag en av dem. </div><div><br /></div><div><b>Men jag hoppas att jag skall spela rollen så</b> mycket bättre, så mycket mer genuint och trovärdigt. Kanske inte helt perfekt, och kanske kan jag inte spela så vuxen som jag skulle vilja. För jag har ju faktiskt ingen aning om hur man säger konstiga ord på telefon utan att det spritter i benen.</div><div><br /></div><div><i>I took myself out walking</i></div><div><i>By the evening I was running</i></div><div><i>Look at the time it's almost daybreak</i></div><div><i>Oh I don't want to settle down</i></div><div><i>I don't want to leave this town</i></div><div><br /></div><div><b><i>I'm feeling lost and found</i></b></div><div><b><i>Am I wild, wild, wild, wild, wild?</i></b></div><div><b><i>Am I wild, wild, wild, wild, wild?</i></b></div><div><b><i>Are we wild, wild, wild, wild wild?</i></b></div></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-32743608688684928102010-06-27T23:24:00.006+02:002010-06-27T23:53:54.734+02:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBLO5d_rBhbc7QoHvdmpQ-YTWJNjXKcVybyyyBiXmGpjSZUJq1Jpm4UCAyrwjqCgkwpucl_eh4bzByrPCRBY4MEJ9oglq9D5DsQXJ1GduMKhqEgYXCjJvPnED3gkSLCtEEXVpt/s1600/Bild+25.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBLO5d_rBhbc7QoHvdmpQ-YTWJNjXKcVybyyyBiXmGpjSZUJq1Jpm4UCAyrwjqCgkwpucl_eh4bzByrPCRBY4MEJ9oglq9D5DsQXJ1GduMKhqEgYXCjJvPnED3gkSLCtEEXVpt/s320/Bild+25.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5487567875300237426" /></a><span class="Apple-style-span" style=" color: rgb(51, 51, 51); line-height: 15px; font-size:12px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family:arial;"><b><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;">Mumford & Sons- The Cave</span></span></b><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;"><br /></span></span></span></span><div><span class="Apple-style-span" style=" color: rgb(51, 51, 51); line-height: 15px; "><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;"><br /></span></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style=" color: rgb(51, 51, 51); line-height: 15px; "><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;"><b>Det har passerat månader sedan mina fingrar senast fick försöka sätta ord</b> på mina tankar. Fantastiska saker har hänt, förvirrande förändringar har skett. Det har fört med sig både mycket trevliga saker, och andra hemskt jobbiga. Men det är så det är med förändringar. Med varje uppvaknande du gör kommer något under dagen att föra ditt liv i en riktning, en riktning som du kanske inte hade för avsikt att gå i tidigare. Själv har jag vandrat från Kortedala till Hisingen för att nu slå rot i Majorna. För ett tag. En rastlös själ har sällan planer som sträcker sig längre än till imorgon, och inte jag heller. Eller iallafall längre än till juli.</span></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style=" color: rgb(51, 51, 51); line-height: 15px; "><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;"><br /></span></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="color:#333333;"><span class="Apple-style-span" style=" line-height: 15px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;"><b>Hjärtat är ömt, lite trasigt men främst alldeles för </b>trött. Det har hänt så mycket de senaste två åren att jag knappt kan räkna upp alla saker, alla förändringar. Mycket har varit fint, solen har definitivt lyst många dagar och musiken & vännerna har varit fantastiska. Samtidigt har så många tårar fällts av fel anledningar att det är ett under att mina ögon fortfarande skiner. Sällan har ett hjärta tömts på så mycket så många gånger, och sällan har någon fått så många tårar fällda för sin skull. Men det är slut med det nu. Alla människor man passerar och möter spelar någon roll i ens liv. Vissa följer med en bit på vägen för att sen fortsätta mot andra destinationer. Kanske ses man igen, kanske inte. Andra finns alltid där, oavsett om man är nära eller långt bort. Och jag är så fantastiskt glad över att jag vet vilka ni är. Kärlek i mängder, alltid.</span></span></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="color:#333333;"><span class="Apple-style-span" style=" line-height: 15px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;"><br /></span></span></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="color:#333333;"><span class="Apple-style-span" style=" line-height: 15px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;"><b>Snart har jasminen blommat över i trädgården och </b>körsbärsblommorna fallit till marken. Vi har hållit oss ifrån varandra de senaste åren, jag och sommaren. Tiden har mest gått åt till jobb och flytt. I år är inget undantag, men snart kommer jag fly den ostabila svenska sommaren och återigen snirkla mig upp på vägen mot morfars hus. Äta egenodlad sallad under vindruvstaket och snorkla i vatten blåare än himlen. Att säga att jag har längtat är en underdrift. Det är tre somrar sedan mina fötter senast mötte Kroatiens fina stenstränder, och de skriker nästan efter varandra nu. Snart är vi där.</span></span></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="color:#333333;"><span class="Apple-style-span" style=" line-height: 15px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;"><br /></span></span></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="color:#333333;"><span class="Apple-style-span" style=" line-height: 15px;"><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;"><b>Vi kanske ses igen. Kanske inte.</b> Vem vet när fingrarna åter får chansen att låta orden och bokstäverna flöda. Det finns stunder när allt stämmer och det finns stunder när ingenting kunde vara mer fel. Men på något vis letar jag mig ändå tillbaka hit ändå. Som en liten krönikablogg över mitt liv. Det kanske inte är stort, det kanske inte är helt fantastiskt alltid, men det är mitt. Och allt jag har skrivit har jag kärt, och allt jag har skrivit står jag för. Så läs här under. Och skynda att älska. Glöm aldrig bort det, vem du nu är. Livet är tillräckligt kort ändå. </span></span></span></span><span class="Apple-style-span" style=" color: rgb(51, 51, 51); line-height: 15px; "><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;">Jag promenerar i fuktigt gräs och tänker att livet är ändå förbaskat fint ändå. Förbaskat fint.</span></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style=" color: rgb(51, 51, 51); line-height: 15px; "><i><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;"><br /></span></span></i></span></div><div><span class="Apple-style-span" style=" color: rgb(51, 51, 51); line-height: 15px; "><i><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;">And I'll find strength in pain<br />And I will change my ways<br />I'll know my name as it's called again</span></span></i><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;"><br /><br /></span></span><b><span class="Apple-style-span" style="font-family:'times new roman';"><span class="Apple-style-span" style="font-size:medium;">Cause I have other things to fill my time<br />You take what is yours and I'll take mine<br />Now let me at the truth<br />Which will refresh my broken mind</span></span></b></span></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-10777387847868585962010-04-05T23:23:00.005+02:002010-04-06T00:23:00.830+02:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9pum_y_CpZ0d4p0ven5_YMplgghUQnBagjybnoa6KrkbU8F17LDKsbJpIxs3w5DrTzdWndVtd-cp29cXb8FPplux-v1qtq6dh_2Wy2zvtmET_oDWU6s_l4VRPGjfqEXkKNjNv/s1600/Bild+76.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9pum_y_CpZ0d4p0ven5_YMplgghUQnBagjybnoa6KrkbU8F17LDKsbJpIxs3w5DrTzdWndVtd-cp29cXb8FPplux-v1qtq6dh_2Wy2zvtmET_oDWU6s_l4VRPGjfqEXkKNjNv/s320/Bild+76.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5456781299888566626" /></a><span class="Apple-style-span" style=" color: rgb(85, 85, 85); line-height: 17px; font-family:Verdana, 'BitStream vera Sans', Tahoma, Helvetica, sans-serif;font-size:12px;"><i><div><b><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;">Johnny Flynn- Tickle me pink</span></b></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><b><br /></b></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><b>Det är måndag, men söndag på samma gång</b>. Månader har gått sen sist, händelser som ibland varit allt för stora har passerat och kommit igen. Jag har bott i Tollered i två veckor, gråtit alldeles för många tårar för att det skall vara fysiskt möjligt och gått isär gång på gång. Efter hundratals koppar med té och alldeles för blöta kuddar kom det en taxi klockan 19.30 till Snipåsvägen på julaftonskväll. 900 kronor senare befann jag mig åter i Göteborg, och fem timmar senare åter med <b><i>min</i></b>, i vår lägenhet. Men jag antar att det är stormarna, och det faktum att man kan rida ut dem och </span>försöka och försöka och försöka<span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"> trots att inget ljus syns, som bara bevisar vad vi redan känner till. Att det är såhär det skall vara. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><b>Nu har det gått mer än tre månader sedan dess</b>, och om man inte räknar med några små luftgropar, så flyger vi bland molnen. Om det inte är såhär man skall ha det när man är kär, då vet jag inte vad. Och ni som inte har det, hur överlever ni? Få lite luft under vingarna vettja. Det är det de är tillför. Och om vi inte kan flyga som fåglarna, så kan vi i alla fall flyga såhär.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><b>Det finns saker jag ångrar, saker jag sagt och saker som jag</b> har gjort. Men det finns minst lika många saker som jag ångrar att jag inte sagt eller gjort. Att jag inte tagit det där steget för att ge den där pussen, eller vikt bort med blicken när jag egentligen borde hålla fast. Slagit mig fri när helt fel händer hållit mig fast. Men oavsett vad, kan jag inte ändra någonting utav det. Det enda jag kan göra är att bestämma hur framtiden kommer att se ut, och försöka göra rätt då. Nu. </span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><b>Och alla ni som inte flyger (än). Er vill jag ge alla råd jag </b>kan komma på (just nu). Jag vill egentligen ge er hundratusentals sånger som både kysst mig i pannan och smällt mig på käften. Saker som gör att jag både går isär och stärks på samma gång. Alla de där låtarna som följt mig hem om natten. Musik jag lyssnat på i ett minusgradigt festivaltält som aldrig fick följa med mig hem. Men idag blir det bara ord. Jag gissar på att ni har musiken själva.</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: normal;"><b>Pussas så mycket ni kan. Minst hundra gånger om dagen.</b> Kramas dubbelt så mycket. Somna aldrig arga. Be alltid om ursäkt om du gjort något fel, hellre en gång för mycket än en gång för lite. Laga mat tillsammans ofta, och ät måltider tillsammans så ofta det går. Ha långa frukostar på helgen (eller när helst ni är lediga) Glöm inte bort vem du är, och försök att inte glömma bort dina vänner heller. Du behöver dem lika mycket trots att du inte är själv längre. Det hjälper förstås om ni har lite lika intressen, men försök att hitta på saker ihop. Och gå på hans/hennes matcher, eller vad han/hon nu sysslar med på fritiden. Det kostar så lite och ger så mycket. Var intresserad. Om du är arg, har sagt något dumt eller har blivit sårad: minns att ni älskar varandra. Glöm inte bort att det är ni. Att alla drömmar som finns runt er har ni spunnit tillsammans. Störst av allt är kärleken (och skulle man råka förlora den, så kommer den alltid tillbaka. I en eller annan form).</span></div><div><br /></div>I’m rosy as a flushed red apple skin<br />Except I’ve never been as sweet<br />I’ve rolled around the orchard<br />and found myself too awkward<br />and tickle me green I’m too naive</i></span><div><span class="Apple-style-span" style="font-family:Verdana, 'BitStream vera Sans', Tahoma, Helvetica, sans-serif;font-size:100%;color:#555555;"><span class="Apple-style-span" style=" line-height: 17px;font-size:12px;"><br /></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-family:Verdana, 'BitStream vera Sans', Tahoma, Helvetica, sans-serif;font-size:100%;color:#555555;"><span class="Apple-style-span" style=" line-height: 17px;font-size:12px;"><b>Pray for the people inside your head<br />for they won’t be there when you’re dead<br />muffled out and pushed back down<br />pushed back through the leafy ground</b></span></span></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-74141710507544667092009-10-06T00:23:00.006+02:002009-10-06T01:03:29.794+02:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjr005m7BA9yYRMJeGsOVuN0sAdUga431T0qt4erShiocNglHcyPSLGaF1EXIPesIggD2vjlQ4x8X4-eBZMXp9d1zJt80HJOtUFJZE0DjsrTNzpGCmPbz_NCR8Zai1Sh7HsvR8G/s1600-h/neaosimon.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjr005m7BA9yYRMJeGsOVuN0sAdUga431T0qt4erShiocNglHcyPSLGaF1EXIPesIggD2vjlQ4x8X4-eBZMXp9d1zJt80HJOtUFJZE0DjsrTNzpGCmPbz_NCR8Zai1Sh7HsvR8G/s320/neaosimon.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5389254886319840418" /></a><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">I've just seen a face- The Beatles</span></div><div><br /></div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">D</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">et är tisdag idag, och allt är tyst.</span><div>Det är tyst när jag lagar mat, tyst när jag äter, tyst när jag skriver och tyst när jag lyssnar. Inte ens vinden, som stormat runt i dagar och nätter, ljuder utanför fönstret. Det är som om alla ljud av betydelse har försvunnit. Och själv är jag ensam kvar.</div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Nu har det gått nästan tio dagar sedan han åkte.</span> Det är alldeles för många dagar om du frågar mig. Det hade räckt med en halv, kanske en hel. Men inte mer. Det är så tyst och hårt och alldeles för stor plats i sängen kvar. Jag drunknar i allt täcke, och hittar knappt ut. Min frukost smakar alldeles för lite, mitt mellanmål ännu mindre och min middag ingenting. Det är konstigt hur sådant som smaker ändrar sig bara en person försvinner. </div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Jag räknar dagar och nätter på fingrarna.</span> önskar att tills det bara är en hand kvar och försöker få de fingrarna som är kvar att böja sig av ren vilja. Det går sådär. Men en knastrig telefonlinje till en ö en bit bortom havet är bättre än inget. Även om allting känns som "vem kan trösta knyttet" och som om jag behövs räddas en smula. </div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Hösten har bitit sig fast och drar ner både</span> löven och mig på marken. Det är svårt att sväva på moln när frosten kryper allt närmare in på. Allt som skall göras och inte har gjorts kryper sig på och drar ner mig än mer. Men snart blir det jul och lov och besök norrut och kanske sönder ut. Vem vet vad som händer när advent nalkas?</div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Just nu hostar min granne lungorna ut sig</span> och jag funderar på att ge av meducinen som står i mitt kylskåp. Det är nästan sådan som pippi hade, fast med tråkigare inköpskälla. Vi får se hur länge det fortsätter och hur länge jag är vaken. Det är läskigt att sova själv, utan händer, kramar och pojklockar att dra fingrarna igenom. Fast om fem nätter och knappt fem dagar, ute på en flygplats utanför Göteborg. Då kommer den finaste människan i världen tillbaka. </div><div>Som jag längtar. Som jag längtar.</div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">I've just seen a face</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">I can't forget the time or place</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">where we just met, he's just the boy for me</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">and i want all the world to see we've met</span></span></div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Na na na na na na</span></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-44528327911330097662009-04-30T22:47:00.006+02:002009-04-30T23:08:15.936+02:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1yURdBhNRaii2DXWMxXxCx_d9BNLTaD9kzR1HKPO7tv6dBfD-BYP8xreoBI-d1GUbAtsgSPPmq7-W-JuPQTM4-bzThOfDjlcaGU3jEmo-lXBlPmeuARxh2_KCVZr8DRg13b3v/s1600-h/Bild+59.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1yURdBhNRaii2DXWMxXxCx_d9BNLTaD9kzR1HKPO7tv6dBfD-BYP8xreoBI-d1GUbAtsgSPPmq7-W-JuPQTM4-bzThOfDjlcaGU3jEmo-lXBlPmeuARxh2_KCVZr8DRg13b3v/s320/Bild+59.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5330593158630193042" /></a><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Minnen av aprilhimlen- Håkan Hellström</span></div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Kl</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">ockan är nästan mitt i natten och det är sista april</span>. Sista april, valborg, och imorgon har vi varit tillsammans i tio månader. Senaste månaden, eller månaderna, har varit lite röriga och hektiska. Det har hänt en miljon saker och samtidigt stått alldeles still. Det har tagit slut, det har varit hemskt, det har vart magiskt, det har blivit vi igen och det är vi nu. Jag bryr mig inte alls om vad om varit egentligen, för det är mest nu som spelar någon roll.</div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Och nu är det valborg. Jag har varit i slottskogen </span>mest hela dagen och druckit öl och köpt pizza. Tidigare fick jag tillbaka tenta nummer två, och det var g på den med. Jag är förvånad och väldigt fascinerad över att det var så, men väldans glad på samma gång. Det känns bra att saker och ting vill gå min väg ett tag. Jag vet inte hur länge det kommer att vara så, men jag klagar inte. </div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Till sommaren händer det saker. Blommor fröar </span>av sig, gräs gror, fåglar flyger alldeles för högt. Det mesta är fint. Och jag skall flytta. Till en lägenhet som står på mig, iallafall i ett år. En lägenhet som är fin på alla sätt och vis. Det är något av det största som hänt i mitt relativt händelselösa liv. Och det innebär att jag kommer tömma mitt rum, rensa bort alla saker jag inte vill ha och bosätta mig i göteborg på heltid, på fast adress, iallafall i ett år. Det skall bli spännande och läskigt och roligt och hemskt på samma gång. Man vet liksom aldrig vad som händer. När man tar första steget på den där stigen, den där stigen som kan dra i väg med en vart som helst.</div><div>-Om man inte följer sina fötter. </div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Klockan är nu ännu senare. Jag har skickat iväg</span> ett sms som jag inte förväntade mig att få svar på. Suktat efter läppar som räknar strängantal hellre än kysser mina. Drömt lite drömmar som ligger på is tills tid och pengar finns. Men det är lugnt. Jag överlever. Och alldeles nu kom ett svar på det där smset. Så jag antar att läpparna kanske hittar hit tillslut. Och pengarna och tiden kommer efter hand.</div><div><br /></div><div>Tills dess finns det bara en sak att göra:</div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">- Njuta. </span></div><div>Glad valborg.</div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">Och hon sa:</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">Egentligen är du inte kär i mig</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">Och egentligen</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">är det okej med mig</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">För jag blir aldrig kär i nån</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">Sånt där är slöseri med tid</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">Men då slösar vi bort våra liv</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">(jag tänker alltid på dig i april)</span></div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Ge mig en kyss innan du går</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">En kyss att bygga en dröm på</span></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-60836503743626580342009-03-18T00:11:00.003+01:002009-03-18T00:33:58.099+01:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJimF1FYK-sKKbGOiITLObFIcMEvqjzPAPo20-rDfNVc35-LNhKIWLO0xZLZEOIBWkHxMDWu0ajA226QdT3fcraAW_jtpal4-WUEswJvF6Bu_zkC4gq8dvMoWSXV5-E5H-_FC9/s1600-h/neaaa.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJimF1FYK-sKKbGOiITLObFIcMEvqjzPAPo20-rDfNVc35-LNhKIWLO0xZLZEOIBWkHxMDWu0ajA226QdT3fcraAW_jtpal4-WUEswJvF6Bu_zkC4gq8dvMoWSXV5-E5H-_FC9/s320/neaaa.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5314302927905521330" /></a><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Tom Waits- I hope that i dont fall in love with you</span><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Klockan är efter tolv. Himlen som</span> tidigare varit blå har gömt sig långt bortom fönsterkarmarna. Vi sitter inne under lampor och dricker té i stora koppar. Det är min femte kopp idag och jag lapar vitt té med honung än en gång. Mina ben är lite rastlösa men jag sitter ner ändå. Min utsikt är så fin att jag inte vill gå någonstans iallafall.<div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Mars har kommit och tagit över</span> efter februari. Idag var det vår och höst på samma gång. Massvis med snödroppar som flockas i rabatterna, samtidigt som löv tumlar runt över gården. Fast vår, det är det. Och med våren kommer sommaren. Underbara, fantastiska, magiska sommar. Vad väntar mig detta år? Vad följer med alla varma nätter och ljusa mornar? Oftast hinner man inte blinka förrän det är över. Så jag håller ögonen öppna.</div><div><br /></div><div>V<span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">ad har hänt med breven som aldrig komme</span>r? Vem är det som tappat pennan alldeles för långt från skrivbordet, glömt bort frimärken och aldrig passerat brevlådan? Det finns alldeles för många rader som borde ha blivit skrivna. Och framför allt ha blivit lästa. Förra veckan skickade jag ett brev till min gammelmormor. Jag hoppas på svar. När tangentborden klickar för snabbt och smstummar blöder av hastigheten längtar jag efter mina brev. Det behöver inte ens ha kommit rätt. Bara ett litet kuvert med ord och jag blir glad. Fast har det mot all förmodan kommit rätt blir jag lite gladare såklart.</div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Det finns dagar, nätter, stunder då</span> jag faller lite lätt. Glömmer bort hur saker är, vad som har varit och oroar mig för framtiden. Det är svårt att förlora när man en gång vunnit. Men om man aldrig har vunnit så sörjer man inte vinsten lika hårt. Eller gör man det? Tidigare trodde jag att olycklig kärlek var den svåraste av alla. Den som gjorde mest ont. Men kanske är det just den lyckliga som är det. För den (kanske) tar slut någon gång. Och när den gör det, vad händer då? Vem blir man då? Jag är samma person som för ett år sedan, fast jag tycker om mig själv bättre nu. Jag kan bara hoppas att jag inte glömmer.</div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Och det är sent. Min utsikt borstar</span> tänderna och skall snart krypa ner i sängen. Och jag med. <span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">"Jag är så glad över att jag får känna din hud när jag somnar"</span> och<span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;"> "jag älskar dig mer än jag någonsin älskat någon" </span>är meningar som får mitt hjärta att slå hårdare än förut. Hur kommer det sig att jag kan sitta i ett hörn och le åt hur otroligt fantastiskt det är att du är min? Ibland vågar jag inte röra mig av rädsla för att vakna. Och ibland när jag precis har vaknar så ler jag åt att jag fortfarande är kvar. Här. Med dig. Min. </div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">Well I turn around to look at you,</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">you're nowhere to be found</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">I search the place for your lost face</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">guess I'll have another round</span></div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">And i think that i just fell in love with you</span></div></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-774086407355204022009-02-01T16:32:00.003+01:002009-02-01T17:15:31.710+01:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnVNtQ0eu9u4WXow17c-wcYoFr1_S0SpYFA0J-SLbeEYRqWMjKBxjsLjiVyD2DTubsVQvmva6IGEA3duscPI9Amh77anlDH5pyhZzwvWlBbhz9ahnLo4hv4JhyphenhyphenLjzMGkt3ybSa/s1600-h/%7B9A4FA47C-CBFB-4FF1-A24B-1FB48E4356BF%7D.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 167px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnVNtQ0eu9u4WXow17c-wcYoFr1_S0SpYFA0J-SLbeEYRqWMjKBxjsLjiVyD2DTubsVQvmva6IGEA3duscPI9Amh77anlDH5pyhZzwvWlBbhz9ahnLo4hv4JhyphenhyphenLjzMGkt3ybSa/s320/%7B9A4FA47C-CBFB-4FF1-A24B-1FB48E4356BF%7D.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5297863227140315538" /></a><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold; ">Håkan Hellström- Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din</span><br /></div><div><br /></div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">I dag är det den första februari</span>. Det är lite snö ute och väldigt mycket solsken. Inne finns det täcken och kuddar och gitarrspelande pojkar och mjuka läppar. I taket hänger ljusslingor och lite glitter och längs bokhyllan sitter julstrumpan kvar. Och jag ligger i sängen. Du sitter i stolen bredvid och sjunger. Du är vacker och jag är väldigt, väldigt nöjd med var jag är just nu.<div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Jag minns vad jag gjorde förr</span>a februari. Att jag var rätt lycklig. Livet var hektiskt och fullt av olika planer. De flesta lyfte med plan. Vissa är kvar, andra har liksom redan hänt. Fast inte riktigt som jag trodde att de skulle ske. </div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Jag har haft en okryssad </span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">ruta framför "</span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">bli kär"</span>. Och jag minns att jag alltid varit en av alla dem som förskönat all kärlek. Som målat upp bilder från filmer och sagor och försökt placera in dem i verkligheten. Det har alltid funnits en bild över hur saker och ting skall vara. Hur Han skall vara. Han som man egentligen inte tror finns. Som är allt och samtidigt ingen speciell. Efter att ha väntat och blivit van vid att inte vara någon speciell för någon speciell så glömde jag det. Och jag insåg att jag nog inte var gjord för kärlek. </div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Sen en dag i juni.</span> En dag som jag egentligen inte trodde skulle förändra något mer än min karriär inom greenpeace. Då var du där. Jag minns att jag var nervös över att träffa alla nya människor så jag gjorde som jag alltid brukar; jag är intensiv och pratar fort. Du hade ostyrigt hår och rökte på en cigarett. Jag såg dig lite från sidan och tänkte mest "han ser alldeles för bra ut för mig och är absolut inte singel". Och det gjorde du, och det var du inte heller. </div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Men av olika anledningar som jag fortfarande </span>inte riktigt förstår så höll du inte med mig. Och någon vecka senare var du singel. I en knapp vecka. Sedan var det vi. Vi. Det var sommar och vi jobbade på samma jobb, grillade ute på öar i Göteborgs skärgård, gick på festival i slottskogen och drack öl på andra långgatan. Den blev det höst, jag gick på dina konserter, du följde med mig på inflyttningsfest och thanksgivingkväll. Vi gick på bio och spelade scrabble och såg på pushing daisies och spelade biljard. Och det blev vinter och jul. Vi gick på julmarknad i haga och julmarknad på liseberg. Vi åkte till kiruna och drack massa té, pulsade i snön och halkade på vägen. Och firade nyår.</div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Det har varit stormigt och ibland </span>har man fått vatten i lungorna och vi har gråtit och varit förtvivlade. Och det har varit alldeles fantastiskt och jag har gått på moln och haft fjärilar i magen och gråtit av lycklig. Och jag är väldigt glad över att du inte höll med mig den där dagen i juni. Så otroligt glad.</div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Det finns ingenting finare</span> än att krypa tätt intill. Att gosa in näsan i din hals. Höra dig sucka(andas tungt) och säga "<span class="Apple-style-span" style="font-style: italic; ">Hej flicka min</span>". Det har varit vi i sju månader nu. </div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;"><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">-Tack. </span></span></div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">Jag flyger högt och det känn som jag faller igenom igen</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;">Och att dina ord i natten är det enda som går in</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din</span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;">Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din.</span></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-75017061032015818802009-01-03T14:03:00.002+01:002009-01-03T14:23:01.762+01:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2Yxr45bfA5GFLtKYOYJYFI_xAmMV_eGEHOkrThZuRoUosD1FdaRkPPdDARTb0skAVoS05HppDb9OV_N_FTRLmE7mArn7sqXNNe0JHeCBU1wtxxjV7wmM8XYTCUw3I7Pnger-g/s1600-h/namnlös.bmp"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5287057173058365298" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 258px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2Yxr45bfA5GFLtKYOYJYFI_xAmMV_eGEHOkrThZuRoUosD1FdaRkPPdDARTb0skAVoS05HppDb9OV_N_FTRLmE7mArn7sqXNNe0JHeCBU1wtxxjV7wmM8XYTCUw3I7Pnger-g/s320/namnl%C3%B6s.bmp" border="0" /></a> <strong>Beirut- Elephant Gun</strong><br /><br /><div><div><strong>Det är konstigt hur allt kan bli.</strong> Hur ett år kan förändra ens tillvaro och ens liv. Hur många saker man kan ta med sig där ifrån, och hur många saker man kan lämna kvar. Minnen, personer, händelser och känslor. Jag vet inte om tvåtusenåtta var ett ovanligt bra år. Men jag vet inte heller om det det var ovanligt dåligt. Så jag antar att det var lagom. </div><br /><div><strong>Jag är på en resa just nu</strong>. Kanske reser jag inte för tillfället, men resan pågår ändå. Just nu befinner jag mig i Kiruna. Det har varit rörigt och jag har varit ledsen. Och det har varit vackert och jag har varit glad. Ärligt talat kan jag inte förklara allt. Jag har inga svar. Det finns saker jag är rädd för. Att alla skall inse att jag egentligen bara är en trotsig nio åring med lite för många principer är väl en av dem. För egentligen är jag ju så himla liten.</div><br /><div><strong>Det är mörkt ute nu</strong>. Klockan är bara två men solen har knappt varit ovanför horisonten idag. Jag har rest tvåhundra mil uppåt, men stannat i samma land. Det är vackert här, till och med när man inte känner någon. Till och med när man inte känner något. </div><br /><div><strong>Och imorgon reser vi hem</strong>. Och jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som om jag blåser hål på varenda bubbla och sänker dig varenda gång. Som om det finns ett tusen orökta cigaretter som egentligen hade brunnit enbart för mig. Och jag kan som vanligt inte förklara någonting.</div><br /><div><strong>Tvåtusennio, och dagarna</strong> börjar bli längre. Glöm inte bort att fånga solljuset. Det är kanske inte så mycket av det, men det lyser ändå för dig. Och dröm. Det är ett nytt år, och det finns trehundrasextiotvå dagar att förverkliga dem på.<br /><strong>- All kärlek.</strong></div><br /><div></div><div><em>If I was young, </em><br /></div><div><em>I'd flee this town</em><br /></div><div><em>I'd bury my dreams underground</em><br /></div><div><em>As did I, we drink to die, </em><br /></div><div><em>we drink tonight</em></div><br /><div><strong>Let the seasons begin - it rolls right on</strong></div><div><strong>Let the seasons begin - take the big king down</strong></div></div>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-50837339193422387762008-11-18T02:23:00.005+01:002008-11-18T02:50:05.087+01:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC3DE8k11CSfUpV5KvtoalssyrrfFFQrWm9LnnnKf1-T_7R_ibr8nhH3tmEHsEsNJzYCXH5amBffHBZhc4J0JRPvQkfZIuzOcQMWIj6678gNGr3gBCrMDYyq_Hf6TI9X3FCFh9/s1600-h/1880286793_7d095acccb.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC3DE8k11CSfUpV5KvtoalssyrrfFFQrWm9LnnnKf1-T_7R_ibr8nhH3tmEHsEsNJzYCXH5amBffHBZhc4J0JRPvQkfZIuzOcQMWIj6678gNGr3gBCrMDYyq_Hf6TI9X3FCFh9/s320/1880286793_7d095acccb.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5269808038488940610" border="0" /></a><span style="font-weight: bold;">The Decemberists-</span><span style="font-weight: bold;"> Oh Valencia</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Det är en mörk novemberkväll</span> och vindarna dansar kring huset. Jag sitter inne och dricker té, men ryser forfarande i hela kroppen. Idag promenerade jag gator i stan och åt soppa och nynnade på julmusik samtidigt som marken lös allt för kal. Vart är snön? Liseberg har öppnat för jul, men än är det inget vitt täcke på backen. Det är synd. Men det är knappt två veckor kvar till första advent och ungefär två veckor precis tills julkalendern börjar. Då kan jag pynta och baka lussekatter och pepparkakhus på riktigt.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Jag är hemma alldeles för långt</span> från stan och huset är tyst. Min telefon ringde inte ikväll, inte ens ett sms togs emot, och det känns lite som ett myggbett. Det går över om jag inte tänker på det, men just nu svider det lite lätt. Det är så lättare att somna själv i en kall säng med rastlös själ om man vet att man inte är helt ensam <span style="font-style: italic;">egentligen</span>.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Mitt té börjar kallna och jag får</span> snart krypa in under täcket för att försöka sova. Det är mycket tankar i huvudet och vinden blåser in genom fönstret, så vi får se hur bra det går. Men jag är lycklig och jag är glad och väldigt hoppfull. Det kommer bli en fin tid nu. Jag ser fram emot att fånga snöflingor på tungan och pulsa runt i alldeles för mycket kläder och med vantar som nästan trillar av. Speciellt med <span style="font-weight: bold;">dig</span> att göra det med.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Håll fast i varandra nu nä</span>r kylan kryper in genom väggarna. Håll fast, och glöm inte bort att ni är de finaste ni har. Ibland kommer man inte ihåg att man faktiskt är jättevacker och unik och bra på alla sätt och vis. Och alldeles alldeles underbar. Så påminn varandra. Och pussas och kramas, så mycket det bara går.<br /><span style="font-weight: bold;">-Det är det vintern är till för.</span><br /><br /><span style="font-style: italic;">So wait for the stone on your window, your window</span> <span style="font-style: italic;"><br />Wait by the car and we'll go, we'll go</span><br /><span style="font-style: italic;">But oh Valencia</span> <span style="font-style: italic;"><br />With your blood still warm on the ground</span> <span style="font-style: italic;"><br />Valencia</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">And i swear to the stars</span> <span style="font-weight: bold;"><br />I'll burn this whole city down</span>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-64954193759697828552008-09-25T23:43:00.005+02:002008-09-26T00:06:45.494+02:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmzuucFT7MfPju-4Z_k8ax7eLdjQQkaGuO7QgHZTmgJuM4oiOKXydpBYizFGGwloFzn1rN3TxVjvHtsbVtTkEQQdgk31Ng6sgrOdB-VenJBs6BFFkBFP3HoLLwPwP3SdN7CMS6/s1600-h/n%C3%A9a.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmzuucFT7MfPju-4Z_k8ax7eLdjQQkaGuO7QgHZTmgJuM4oiOKXydpBYizFGGwloFzn1rN3TxVjvHtsbVtTkEQQdgk31Ng6sgrOdB-VenJBs6BFFkBFP3HoLLwPwP3SdN7CMS6/s320/n%C3%A9a.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5250081221722617026" border="0" /></a><span style="font-weight: bold;">Barry Louis Polisar - All i want is you</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Det är snart oktober och löven </span>faller ner från träd lite här och var. Det är gult och rött och orange överallt och svart vid åtta. Jag vet inte om jag tycker om hösten. Den är för mörk och regnig och grå. Och även om den är synonym med filtar, té och böcker känns den för tom. Alldeles för tom på liv.<p class="MsoNormal"><span style="font-weight: bold;">Men jag letar lite överallt</span>. Och jag hittar lite hopp, lite tro och lite kärlek. Det sistnämnda finns överallt. I luften, i naturen, i smakerna. Det är närvarande överallt, i varje steg man tar. I varje årstid som kommer och går. I varje soluppgång, i varje solnedgång, i varje natt. Den lämnar dig med ett leende på läpparna och med löften om morgondagen. Men akta dig.</p> <p class="MsoNormal"><span style="font-weight: bold;">För kärlek gör ont. </span>Den slår dig på fingrarna när du minst anar det. Den är kall och svår och helt frånvarande. Den är smärtsam och olidlig. Byter sida och lägger fällben. & Jag tvivlar och jag faller och jag skrapar knäna och skriker halsen hes. Men jag reser mig igen.<o:p></o:p></p> <p class="MsoNormal"><o:p></o:p><span style="font-weight: bold;">För kärlek är vackert.</span> Den lyser upp världar och skrymslen och vrår och förvandlar regn till solsken på en sekund. Ger dig pirr i magen och fjärilar upp till hakan. Den väver in dig i en drömvärld och gör dig intet annat än lycklig. Den kysser dig på handen och säger att du är vacker och ler lite under lugg. Den är varm och den är vacker och den är alldeles fantastisk.<o:p><br /></o:p></p> <p class="MsoNormal"><span style="font-weight: bold; font-style: italic;">För kärlek är</span> <span style="font-style: italic; font-weight: bold;">du</span>.</p><p style="font-style: italic;" class="MsoNormal">If you were a river in the mountains tall,<br />The rumble of your water would be my call<br />If you were the winter, I know I'd be the snow<br />Just as long as you were with me, let the cold wind blows</p><p style="font-weight: bold;" class="MsoNormal">All i want is you, will you stay with me<br />Hold me in your arms and sway me like the sea</p><p class="MsoNormal"></p>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-32318833345127201792008-08-17T16:39:00.010+02:002008-08-17T23:24:44.063+02:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlqjIX4hLPxZXmBrAP-uC_dbGmYg1oAQukAayp3_dFI8uzndWX1m67ytmoYkgSs0kD5ry_uh6b3PqkzjsvgRomVgCv8-ropKNJzCleba0jiHpFiu4lKymPdHqsSVICKPQ5Oojf/s1600-h/476548254_759ab2467d.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5235505492091422178" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlqjIX4hLPxZXmBrAP-uC_dbGmYg1oAQukAayp3_dFI8uzndWX1m67ytmoYkgSs0kD5ry_uh6b3PqkzjsvgRomVgCv8-ropKNJzCleba0jiHpFiu4lKymPdHqsSVICKPQ5Oojf/s320/476548254_759ab2467d.jpg" border="0" /></a><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold">Håkan Hellström- Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din<span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: normal"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold"></span></span></span><br /><br /><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: normal"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold">Det kan vara natt. Det kan vara dag</span>. Egentligen är det helt oväsentligt så länge jag går med dig. Persiennerna är neddragna och ljuset släckt. På golvet ligger kläder i högar och om jag kisar tillräckligt hårt på kudden kan jag se dina ögon le mot mig. Fast du är inte här nu.<br /><br /></span></span><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: normal"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold">Jag tycker om att musik ligger utstrött</span> lite här och var. Gitarrer, Pianon, Munspel. Sångerna viner runt hörnet. Det är fint att somna till coldplay och håkan och meloy när jag vet att alla texter handlar om oss. Kanske inte från början, men från och med nu. Fast de finaste melodierna, de finaste sångerna, de kommer från dig. Inte ens fåglarna kan säga emot.<br /><br /></span></span><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: normal"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold">Det är bara några veckor kvar tills skolan</span> börjar. Tid, all tid jag inte har. Det känns som den stjäls ifrån mig, som om den lilla tid jag har bara är ett hån. Jag tycker inte om att inte räcka till. Jag tycker inte om att behöva välja. Att behöva kompromissa. Det borde man aldrig behöva göra med fina saker. Fast jag antar att jag borde dela med mig.<br /><br /></span></span><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: normal"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold">V</span><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold">ad tänker du på?</span> Vad är det egentligen som gömmer sig bakom ögonen, pannan och huden. Dina läppar talar om för få av dina tankar. Mina kanske inte är mycket bättre. Tankar är så lustigt. De följer inte något särskilt mönster utan rör sig som de vill. Bland hallon, krig, skola, musik och katter. Fast fint är det. Fint är det.<br /><br /></span></span><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: normal"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold">Det kanske är dag. Eller tidig kväll</span>. Jag har inte bestämt mig än. Men jag måste åka hem. Hem. Det känns konstigt att gå runt med nycklar i fickan och veta vart de leder. Veta vad som döljer sig bakom dörren. Det gör det mycket svårare att åka hem, och mycket svårare att stanna kvar. När jag vet att hemma väntar inget lika vackert som du.<br /><br /></span></span><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: normal; FONT-STYLE: italic">Jag vet inte vem jag är,<br />m</span></span><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: normal; FONT-STYLE: italic">en jag vet att jag är din<br /></span></span><span class="Apple-style-span" style="FONT-STYLE: italic">Och att dina ord i natten<br /></span><span class="Apple-style-span" style="FONT-STYLE: italic">är det enda som går in<br /><br /></span><span class="Apple-style-span" style="FONT-STYLE: italic"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold; FONT-STYLE: normal">Jag vet inte vem jag är,<br /></span></span><span class="Apple-style-span" style="FONT-STYLE: italic"><span class="Apple-style-span" style="FONT-WEIGHT: bold; FONT-STYLE: normal">men jag vet att jag är din</span></span>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-32740581519593728172008-07-08T00:54:00.004+02:002008-12-13T02:05:28.898+01:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUEDxdrIG4D1mho6_WsE5hJVvazj-FF0WiiBW7-zQy88jbV_3IZaCkMrRUSuHAYf83TP0Lw513A45cV2EnHHQPs8uz5930LFHk96nMPKJegvrSrw_rj_omZEBwXzYq3XI84zxp/s1600-h/foto+1163.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5220410889327842578" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUEDxdrIG4D1mho6_WsE5hJVvazj-FF0WiiBW7-zQy88jbV_3IZaCkMrRUSuHAYf83TP0Lw513A45cV2EnHHQPs8uz5930LFHk96nMPKJegvrSrw_rj_omZEBwXzYq3XI84zxp/s320/foto+1163.jpg" border="0" /></a> <strong>Belle & Sebastian- Piazza, New York catcher</strong><br /><br /><strong>Månaden är tidig när regnet</strong> smyger sig in under huden. Det där regnet hänger sig fast som moln ovanför huvudet.<br /><br /><strong>Det är hektiskt nu.</strong> Tiden rinner iväg under mina fingrar och jag hinner inte stanna. Jag hinner inte ens med mig själv. Månaderna flyger iväg men jag kommer ingenstans. Jag har ju alla platserna att uppleva, alla människorna jag skall möta. Det känns som om tiden börjar bli knapp nu. Förutsättningarna förändras. Det är nog dags nu. Det är nog dags att starta igång äventyret snart.<br /><br /><strong>Dansbanan, klockan är runt tolv</strong> på natten. Det hänger skynken framför fönstren och golvet knarrar när man går över. Jag berättar om nätter när jag flytt hit och lagt mig på golvet för att stirra rakt ut i ingenting under tonerna av winnerbäck, kent eller håkan. Dina ögon lyser genom mörkret och jag tänker att det måste vara en dröm. Jag övertalar mig själv att gå närmare, trots att jag bara vill vara kvar i samma ögonblick hela natten. Men konstigt nog försvinner du inte när jag rör mig. Du är kvar. På precis samma ställe som förut, fast med min hand i din. Och jag undrar hur länge du stannar.<br /><br /><strong>Av någon anledning blir jag alltid så osäker</strong> när jag är själv. När tankarna tränger sig allt för nära och väggarna blir allt för trånga. Det är lätt att man väljer den enkla vägen för att undvika besvär trots att det kanske är besvären som leder till allt fint. Det är ett farligt spel att leva så. Jag vet inte ens om jag skulle säga att det är att leva alls.<br /><br /><strong>Nu har tiden runnit iväg</strong> igen. Jag skall göra té och svälja lite stoltheter. Inte för att jag har så mycket kvar att svälja. Allt har försvunnit på vägen, jag offrar hellre lite av mig själv för att vinna lite av dig. Eller åt dig. Det är ändå oftast värt det i slutändan. Trots att jag inte kan laga alla, inte ens med delar av mig själv. Men det hindrar mig inte från att försöka.<br /><br /><strong>Vi sitter i en stillastående rulltrappa</strong> och du pussar mig i nacken. Jag ler och tänker att jag nog kan leva med regnet. Det finns ju andra saker under min hud nu.<br /><br /><em>I wish that you were here with me to pass the dull weekend<br /></em><em>I know it wouldn’t come to love, my heroine pretend<br /></em><em>A lady stepping from the songs we love until this day<br /></em><em>You’d settle for an epitaph like “Walk Away, Renee”<br /><br /></em><strong>The sun upon the roof in winter<br /></strong><strong>will draw you out like a flower<br /></strong><strong>Meet you at the statue in an hour<br /></strong><strong>Meet you at the statue in an hour </strong>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-41912434241616761772008-04-20T01:53:00.005+02:002008-12-13T02:05:29.157+01:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibISsPK-SuCid9iJQY3-SYstquze8cc2dfWR9jAMKyVFiMRPwbTzf-6WPswaRXj45mJcbxocsWmv7O7gxid8n2nd7qgfGkXC-BUPsgHIoVtRfmAPQ-bW6-Whl9yS3sqn1ugBTN/s1600-h/linnea.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5191109867526745730" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibISsPK-SuCid9iJQY3-SYstquze8cc2dfWR9jAMKyVFiMRPwbTzf-6WPswaRXj45mJcbxocsWmv7O7gxid8n2nd7qgfGkXC-BUPsgHIoVtRfmAPQ-bW6-Whl9yS3sqn1ugBTN/s320/linnea.jpg" border="0" /></a><strong>Oh laura- Release me</strong><br /><br /><strong>Det lider mot sommar, och tider</strong> är ljusa. Om du öppnar ditt fönster runt tre på natten är det ingen kompakt tystnad som möter dig; det är en lovsång för nästa dag, och en skymningsaga som utspelar sig timmarna innan gryning. Citronfjärilarna har släppts fria och samspelar i färgskalan med björkknoppar och maskroser. Nästa vecka öppnar nöjesfält och slottskogen börjar locka med grönska och värme. Och jag känner på mig att tiderna kommer att vara riktigt ljusa.<br /><br /><strong>Jag sitter ensam i natten och lyssnar</strong> på musik. Frida Örhn förtrollar ord med munspel och sång, och vaggar in mig i någon form av drömlikt tillstånd. Mina fingrar är fläckiga av blåbär och ögon matta av syner. Varje rörelse man gör känns många gånger mer, och en gäspning utmanar varje del i min kropp. Det känns nästan som ögonblicket innan man somnar, efter att ha hört en väldigt fin melodi spelats för en. Förhoppningsvis blir det många flera sådana kvällar till sommarn. Kanske lite som ikväll med.<br /><br /><strong>Vi vandrade genom ett vårrusigt</strong> Göteborg med trötta ögon. De mötte leenden och lätta fötter, skratt och tunga huvuden. När min ipod just började saknas spred sig stadens egna musik i varje gathörn. Från pojken med mobilen i handen till flickan med ljusa lockar och hårt sminkat ansikte vidare till mannen med trasiga skor och kalla händer. Det är ett sällsamt skådespel att uppleva.<br />Månen lös ner mot tre rastlösa själar en natt som den här. Vi kanske inte gick mot samma mål, men vi hade iallafall börjat gå.<br /><br /><strong>Vi har alla gått vägen</strong>. Tagit stegen. Och vi vet att den kommer till ett vägskäl, där man måste välja vilket håll man vill gå. Att följa en huvudväg, eller våga ta steget ut i vildmarken rakt ut mot den där skogsstigen som slingrar sig framåt. Vilket val som är rätt, det vet ingen mer än du. Du måste fråga dig själv vart ditt mål ligger. Och mitt mål, det ligger nog efter en betydligt snårigare stig än det här. Så jag vandrar vidare.<br /><br />Och förhoppningsvis möter jag dig där nångång, vid ett annat vägskäl<strong>.</strong><br /><strong>Eller så kan vi ha sällskap dit.<br /></strong><br /><em>I am the rain that's coming down on you</em><br /><em>That you shielded yourself from with a roof</em><br /><em>I am the fire burning desperately </em><br /><em>but you're controlling me</em><br /><br /><strong>Release me</strong><br /><strong>Release me</strong>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-10675757768584456392008-03-25T21:08:00.003+01:002008-12-13T02:05:29.253+01:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh17iT_6JPIbvSWmUjsDL_yZJRcEN9NqQeOFgtYe-byKMBQi47QfFgBb91YsCB1P0oDYKfklgXIDM8xMg4h5XaThzjxea5CpUzFprecnrZXlIjhCsHFje-DuE6WcLpyHWJB-UJ_/s1600-h/neaaa.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5181783706562375634" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh17iT_6JPIbvSWmUjsDL_yZJRcEN9NqQeOFgtYe-byKMBQi47QfFgBb91YsCB1P0oDYKfklgXIDM8xMg4h5XaThzjxea5CpUzFprecnrZXlIjhCsHFje-DuE6WcLpyHWJB-UJ_/s320/neaaa.jpg" border="0" /></a><strong>Eddie Vedder- Far behind</strong><br /><br /><strong>Vintern är sen och jag missbrukar</strong> både text, musik och bild. Snön virvlar utanför fönstret när vinden sveper förbi. Idag har jag grävt gropar i snön och borstat bort katttassar när jag letat efter vägen under. Jag är glad över att det blev vinter. Jag är glad över att kylan gör att man sveper in sig i filtar med en kopp té. Och framför allt att man har en anledning att stanna inne och läsa ett äventyr.<br /><br /><strong>Det är fascinerande att det finns </strong>människor som aldrig öppnat en bok. Har de någon aning om vad de missar? Vet de hur otroligt det är att bli förtrollad av ord, av tankar, av meningar? Mitt liv vävs samma av trådar, och jag är övertygad att fantasin är den allra viktigaste. Även om just den fantasin har hindrat mig från att göra saker jag kanske borde ha gjort, har den varit min. Det är lite som lotta på bråkmakar gatan - i min fantasi vågar jag, och kan göra, allt.<br /><br /><strong>Jag saknar att inte kunna andas</strong>. Att fastna i varje andetag och glömma bort vad man vill säga. Söka febrilt i någons ögon efter svar och gå hem samma kväll och banna sig själv över hur dum man är. Bara för att vakna upp dagen efter med fjärilar i magen igen, efter nattens drömmar. Det är lite långsamt att <em>inte</em> tänka på någon. Att <em>inte</em> drömma om någon. Jag brukar vara rätt bra på det, oavsett om jag är kär i personen eller ej. Det är mest för att ha ett tidsfördriv, och för att känslan av att vara kär är som att flyga och ha den där skrattkänslan i halsen hela tiden. Men det kommer nog.<br /><br /><strong>Det kommer bli en bra vår</strong>. Det kommer att bli den mest fantastiska våren i världshistorien. Jag känner det på mig. Det kommer bli fullt med vitsippor och sjöbad och vackra platser och hallonbuskar. Och jag ser fram emot att fira midsommar i sommarstugan och springa genom kohagarna på jakt efter havet.<br /><br /><strong>Och kanske gör våren den</strong> där skrattkänslan i halsen konstant.<br />-Jag har den redan där.<br /><br /><em>Subtle voices in the wind,<br />Hear the truth they're telling<br />A world begins where the road ends<br />Watch me leave it all behind</em><br /><em></em><em><br /></em><strong>Far Behind<br />Far Behind</strong>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-91815250401838384572008-03-03T22:57:00.004+01:002008-12-13T02:05:29.553+01:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXf-AQK7IDOjepoVjCUYQ6dCuzNy2UMwmaOqTSK-YSNfR9R9rU2MH0kR9uPcJBR2Rzj_vRiZoXvNCVHeVC1-IzhEx7swd1vPT2uLvV0Uk8xYj_oC7WfaoKhWbeEJIflK_0Gjne/s1600-h/jord.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXf-AQK7IDOjepoVjCUYQ6dCuzNy2UMwmaOqTSK-YSNfR9R9rU2MH0kR9uPcJBR2Rzj_vRiZoXvNCVHeVC1-IzhEx7swd1vPT2uLvV0Uk8xYj_oC7WfaoKhWbeEJIflK_0Gjne/s320/jord.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5173640959011493170" border="0" /></a><span style="" lang="EN-GB"><span style="font-weight: bold;">Frank Sinatra – Fly me to the moon</span><o:p></o:p></span><p class="MsoNormal"><span style="font-weight: bold;">Jag startar ett nytt kapitel här</span>. Med nya sidor, nya ramar och nytt innehåll. En vår har kommit och jag har svårt att skiljas från mörkret trots att jag inte behövt det. Det var bara det att det var där. Det var beständigt. Det var något. </p> <p class="MsoNormal"><span style="font-weight: bold;">Varje kväll lämnar jag </span>mat åt fåglarna. I fyra olika fågelhus, krukor och annat där det får plats. Bara för att se dem nöjda flyga fram och tillbaka hundra gånger om medan jag äter frukost. Ibland kan så lite ge så mycket. Och en påse fågelfrö för nitton och nittiofem är värd vartenda öre.</p> <p class="MsoNormal"><span style="font-weight: bold;">Har ni sett snödropparna</span>, som flockas i gräsmattornas kanter? Jag går förbi och ler åt varenda krokus som vågat sträck på sig, varje liten knopp som trotsat frosten. Det gäller att härda ut och hålla värmen. Och kämpa även för den lilla. Därför vägrar jag slänga basilikan som kämpar sig fast vid livet med den enda lilla kvisten som finns kvar. Jag sitter och pratar och blåser lite på den varje dag. Och den överlever, den till och med knoppas ibland. Mamma tycker att jag är galen. Men om man som enligt buddismen kan återfödas till blomma, om det finns minsta lilla chans, då hoppas jag att jag i alla fall gjort någon glad. </p> <p class="MsoNormal"><span style="font-weight: bold;">Vi brukar samsas om våren</span>, jag och håkan. På något vis går jag alltid tillbaka till det där krönet kring april. Där jag hittar en snart många år gammal del av mig själv, som jag överlevt. <span style=""> </span>Och för att vältra mig i alla känslor som stiger till ytan. Idag gick vi hem från bussen med ”det är så jag säger det”. Imorgon möter jag Brännö serenad. Och jag oavsett vad, så tänker alltid på dig i april.</p> <p class="MsoNormal"><span style="font-weight: bold;">Det har varit en bra vinter</span> trots allt. Trots samma nyårsfirande som föregående år och trots tårar, skrik och skällsord mot både människor och speglar. Men det kanske är en ny trend. I slutet av december går det neråt för att starta nytt och friskt i januari. Och även om jag helst hade gjort det på ett annat vis går det bra ett tag till. Frågan är hur nästa december är. Om jag är här. Om ni är här. Om vi finns kvar. </p> <p style="font-weight: bold;" class="MsoNormal">Till dess:</p><p style="font-style: italic;" class="MsoNormal">Fly me to the moon<br />Let me play among the stars<br />let me see what spring is like on<br />Jupiter or Mars</p><span style="font-weight: bold;">In other words, hold my hand</span> <span style="font-weight: bold;"><br />In other words, baby, kiss me</span>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14320439.post-5526292180633409152008-01-22T22:14:00.000+01:002008-12-13T02:05:29.986+01:00<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJ1uOpCVqBkR36_ew8PbYdOhSTM7OhnEHWFAwJFdDfKQluLZTCyhokokh7nDDDvEXhNgWGF-_KCLVPphlw1-Dg7r7WAYhOcTAVVOSS9BWN83r5413NBHYSWbLeAMaW39XEgMYC/s1600-h/h%C3%A5r+126.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5158435060074050434" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJ1uOpCVqBkR36_ew8PbYdOhSTM7OhnEHWFAwJFdDfKQluLZTCyhokokh7nDDDvEXhNgWGF-_KCLVPphlw1-Dg7r7WAYhOcTAVVOSS9BWN83r5413NBHYSWbLeAMaW39XEgMYC/s320/h%C3%A5r+126.jpg" border="0" /></a><strong>Jon McLaughlin- So close</strong><br /><br /><strong>Nytt år, nya tider och jag följer samma</strong> spår till bussen varje dag. Jag och min väckarklocka kämpar med att gå efter samma tid, och min väska är mer bokfylld än skräpfylld. Varje dag börjas med ett glas juice och mina vitaminer, och jag har spenderat mer än en kväll läsandes bibeln i jakt på mer kunskap inför stundande religonlektioner. Jag tror detta är början på en ny era.<br /><br /><strong>När jag var på väg mot tåget tidigare</strong> idag gick jag och lyssnade på musik och nynnade med. Plötsligt verkade världen vara en film och jag hade soundtracket i mina öron. Det gick två människor hand i hand framför mig, och en tjej gick och lämnade ett brev på postlådan. Allt var så logiskt just då, i den sekunden. Vad är det med musik som får människor att bli lyckliga? Hur fascinerande och förtrollande är inte en låt, vars text och ton fångat din uppmärksamhet?<br /><strong></strong><br /><strong>För inte allt för många dagar sen befann</strong> jag mig en lördagseftermiddag i stan. Människor sprang förbi i jakt på än mer onödiga och förbrukningsbara saker att investera i, och vi försökte motstå frestelsen att följa dem. Det luktade svagt av nybakta muffins från ett café, och våra fötter beslöt sig för att ta en vila i muffinsarnas närhet. Byggnaden hade stora glasfönster, och i väntan på en varm dryck satt jag och iaktog människorna som myllrade runt mig.<br /><br /><strong>Mitt i allt stod en kille och plockade upp en</strong> gitarr. Han slog an en ton och började sjunga och dansa, mitt på det lilla torget mellan palladium och kompassen. Strax bredvid arbetade människor med att bygga om en fasad, och de stannade upp en sekund och tittade på gitarrspelandet. Han var en fascinerande syn, med en gul/röd/grön mössa och ett fantastiskt leende.<br /><br /><strong>Vad som förvånade mig mest i all</strong> denna röra, det var att så få människor stannade ett slag och lyssnade. De som faktiskt stannade, eller gav bort några kronor i dagens stress, de skulle bara veta hur gott jag tänkte om dem just då. Hur många poäng på karmakontot jag gladeligen investerade åt dem. Vad kostar det egentligen att ge någon en krona av dina pengar, eller framför allt en minut av din tid? Det är nog det som är allra dyrast i dagens samhälle. Tiden.<br /><br /><strong>Jag slösar så mycket jag kan av ovanstående</strong> gåva. För inte allt för många månader sedan valde jag att spendera en stjärnfylld natt brevid en gatumusikant och hans fodral. Och det var nog något av det mest givande jag gjort. Jag har mött så många alldeles unika människor i mina dar, och jag lägger hellre min tid där än på något annat.. Och jag kanske inte kan namnge alla nobelpristagare i litteratur, men jag vet precis vilka som får mitt liv att verka lite mer. Och det är tusen gånger mer värt, iallafall i min verklighet.<br /><em></em><br /><em>As life goes by</em><br /><em>Romantic dreams will start</em><br /><em>So I bid mine goodbye and never knew</em><br /><em>So close was waiting, waiting here with you</em><br /><em>And now forever I know</em><br /><br /><strong>All that I wanted to hold you</strong><br /><strong>So close</strong>linnéahttp://www.blogger.com/profile/08286626066234057373noreply@blogger.com4