Håkan Hellström - Kom igen Lena

Härom natten sprang jag genom regn och rusk och vind över en stenig trottoar, på flykt ifrån en ringklocka. Det blåste och paraplyet vändes ut och in och kastade tillbaka allt vatten det fångat men ändå var det ren magi. Nådde tåget lite för blöt och gick av lite för torr, men ändå med ett stort leende på läpparna och sånger i öronen. Ibland är vattenpölshopp och tårtlämnande mitt i natten precis det man behöver. Trots vätan. Trots vinden. Kanske till och med just på grund av det.

Idag är det torrare men tommare, och över gräset ligger kvarglömda regndroppar. Det visslar lite i hörnen och vindspelen spelar för en tom publik. En katt springer med bjällra över gräsmattan och jagar trollsländor och ett rådjur har placerat sig på första parkett för kvällens skådespel. Jag vet inte vad som bjuds, och jag vet inte när det börjar, men jag vill inte missa det för allt i världen.

Midsommar närmar sig med stormsteg. Att plocka sju olika blommor från sju olika hagar och hoppa över sju gärdsgårdar och sju brunnar, det är så svårt nu för tiden. Alla blommor försvinner, alla hagar ätes upp och gärsgårdarna revs innan brunnarna byggdes om. Men man får improvisera bäst man kan i hopp om att förtrollningen inte är bruten.
Hopp, hopp, hopp.

Egentligen spelar det ingen roll, för jag drömmer hela nätterna ändå. Mina nätter är så fyllda av liv och rörelse att jag vaknar utmattad och måste tänka efter för att komma på om det bara var en dröm.

& Jag tänker fortfarande.

Sluta dröm om det ljuva livet
(vi kommer aldrig va med om det)
Och be aldrig mer om ursäkt
(för sakerna du aldrig gjorde)
Men det äter upp dig när du ligger i din säng
Åh gud det gör så ont att nått
så nära kan va så långt bort

Du-tu-ru-tu-ru
Du-tu-ru-tu-ru
Wo-oh!