lördag, juni 09, 2007

Bernard Fanning - Wish you well

Jag tog bussen hem genom sockervadds moln
och violetta skyar, den verkade aldrig nå slutstationen och jag ville aldrig hoppa av. Det var tomt men ändå fullt av liv, av folk, av mig och varje gång bussen svängde sjönk jag än mer ner i min stol. Mitt säkerhetsbälte var på men inte störande och rösterna bakom mig ljöd precis lagom mycket för att inte störa min musik. Jag lyssnade på genialiska texter och hänförande melodier och när jag hoppade av vid slutstationen dansade jag hela vägen hem.

Hade det inte varit så tyst ute hade det kunnat vara dag, så ljust var det. Fast jag var glad över att vara själv för det är speciellt när man kan göra vad man vill utan några ögon på sig. Jag ville göra allt på en och samma gång; stå på händer, göra kullebyttor, klättra upp i lyktstolpen och trilla ner för en backe för att känna hur det känns. Så att jag nästa gång jag går förbi en backe blir glad över att jag inte trillade ner. Det är sånt som är enkel glädje. Att glädjas för allt man sluppit och allt man gjort.

Mötte alldeles för många minderåriga människor som frågade om saker de inte borde känna till idag. Jag blir trött och ledsen och upprörd när det är på det viset, när människor hamnat fel när de kan komma så rätt. Jag vet att det bor idéer i varje hjärta som pumpade där borta, och att de hade kunnat briljera och överraska bara genom att försöka.
Men de försöker inte ens. Det är det som gör ont.
Att ge upp innan man ens börjat.

Peter nanar i sin säng och jag hör hans andetag i bakgrunden, hans andetag och fläkten som gnisslar lite i varje varv den snurrar. Jag skall alldeles strax duscha bort kvällens historier och sedan krypa ner i en säng som styr siktet emot drömmarna.

Kanske drömmer jag om sånger och himlar och nyckelpigor.
Kanske drömmer jag om svart och galler och krig.
Kanske drömmer jag inte alls.
Vem vet.
Imorgon är ju en annan dag.

Heart attacked by fear and doubt
won't be long till the truth comes out
first impressions never last
Lover's bonds they hold so fast
Restless future burning bright
The past is holding on so tight
Never heard the warning bell


And I just want to wish you well
I just want to wish you well

1 kommentar:

Malin Holmquist sa...

du skriver så otroligt vackert! :)