Hittade denna bilden bland de jag tog på " Where the action is".
Den dagen, den dagen.
Jag grät nästan av lycka, för fast jag var trött och tråkig så var det ren glädje.
Bring me back to life.
Nyligen har "tonårsliv" avslutats, den filmen gillar jag trots att jag sett den flera gånger. Vissa kan man inte se för många gånger. Jag vill vara som henne, jag vill vara som Lola. Jag är inte gjort för detta liv.
Tankar på gårdagen strosar förbi, jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde igår. Det där med Ludvig, menar jag.
För det är himla irriterande att ha såriga läppar, och ett rött märke på halsen.
Han var inte värd det, jag blir galen.
Vad krävs det för att få den där sanna kärleken, den jag och Johan nyss pratade om? Det är bara en liten, liten procenthalt som blir lyckliga. Låt oss tillhöra den.
Jag vill, jag vill.

Jag lyssnar på " en kväll i juni" av Markoolio, och längtar tillbaka just dit.
Jag vill ha vänner, skratt, sommar, barfota och solsken på näsan.
Med gråa moln på himlen är man varken lycklig eller ledsen, bara likgiltig. Mina försök om att locka med farfar och farmor ut på en resa lyckas förhoppningsvis, för jag vill ut och resa igen. Nu.
Även om jag är Oxe, och att det skall betyda att jag vill ha stabilitet och lugn och ro, har jag oro i mitt blod och vill ut och stilla den.
Här hemma, i mitt tollered, finner jag min energi och kärlek, men det blir för mycket. Och trots att jag kom hem för några veckor sedan bara, så vill jag iväg.
Ge mig ett konto med pengar, en biljett och några månader så jag kan leva.

Jag begär inte mer.