måndag, oktober 10, 2011

Dom vet ingenting om oss- Moneybrother

Oktober kom som en slängkyss och slog sig fast mot kinden,
blöt och kall. Hösten sprang liksom om datumen och bestämde att nu var det dags, nu var det nog. Ute på stan drar man upp kragar, virar halsdukar och huttrar fram genom löven. Alldeles nyss var det september och gatorna var svarta istället för orangea och kinderna var rosa istället för röda. Och händerna var betydligt varmare och inte lika ensamma som nu.

En småkylig septembernatt trillade jag in på en välbekant ställe och mötte ett helt nytt ansikte. Lite småblyga blickar och rodnande kinder, mörkblåa ögon och mjuka händer. Ett halvnervöst hej som blev till meningar som blev till timslånga samtal. En senare efterfest i en tom lägenhet, blev till en tidig morgon i en inte lika tom lägenhet. Och jag vet inte riktigt hur det gick till, eller vad jag har gjort rätt. Men resten av september spenderade jag i telefon, på sms, eller tillsammans med den där pojken.

De säger att kärlek kommer när man minst anar det. Att det är när man inte letar, på ett sätt man inte förväntar sig, genom händelser man inte planerat som det slår till. Pangboomkrasch så slår det ner, vare sig man vill det eller ej. Att det sen råkar bli i en pojke som bodde i Helsingborg men senare skulle flytta ungefär 900 mil bort till Tokyo står inte i manualen. Men det finns heller ingen gräns på hur långt kärlek kan nå.

En måndagskväll när tiden gått alldeles för snabbt stod jag på en perrong i Helsingborg och grät så att hjärtat värkte. Gömde näsan så långt in i den där gropen vid nacken som det bara gick, kysste adjö till de vackraste läpparna jag sett och kramades så hårt att det nästan går att känna än. Det gjorde så ont att jag knappt orkade gå på tåget, eller gå av det när jag väl var framme på slutstationen. Och det är fortfarande tungt att tänka på det, och på att vi inte kommer att ses på mer än sjuttio dagar.

Men allt har sin tid, och även om man träffas vid fel tidpunkt så skall man vara glad över att man träffat rätt överhuvudtaget. Och det är när han ligger där i sängen klockan halv fyra och berättar om er saga, när han säger "Kom, sätt dig här" och pekar på platsen bredvid honom när ni egentligen inte har tid, när han gråter redan innan du åkt, när han kysser dig offentligt fast han egentligen inte är sån och när han berättar att det enda han är rädd för är att du skall lämna honom, inte tvärtom. Det är då du vet.

Att även om det skiljer 900 mil, även om det dröjer mer än 70 dagar, även om ni inte kände varandra för precis en månad sen, så spelar det ingen roll. För du kommer ändå stå där på Kastrup på julafton klockan 16.30 med hjärtat i handen och vänta på den vackraste som finns.
Det finns ju inget annat.
Det finns ju ingen annan.
Det finns ju bara ni.
-Vi.

Dina läppar skickar kyss ifrån Helsingborg
jag fick en bild på telefon
Är det din önskan så är det min lag
Du vet jag släpper allt och flyger ner idag

Det finns dom som lovar
att det svalnar snart
Låt dom prata på
det är underbart


Och hur skulle dom förstå
Dom vet ingenting om oss