tisdag, mars 25, 2008

Eddie Vedder- Far behind

Vintern är sen och jag missbrukar både text, musik och bild. Snön virvlar utanför fönstret när vinden sveper förbi. Idag har jag grävt gropar i snön och borstat bort katttassar när jag letat efter vägen under. Jag är glad över att det blev vinter. Jag är glad över att kylan gör att man sveper in sig i filtar med en kopp té. Och framför allt att man har en anledning att stanna inne och läsa ett äventyr.

Det är fascinerande att det finns människor som aldrig öppnat en bok. Har de någon aning om vad de missar? Vet de hur otroligt det är att bli förtrollad av ord, av tankar, av meningar? Mitt liv vävs samma av trådar, och jag är övertygad att fantasin är den allra viktigaste. Även om just den fantasin har hindrat mig från att göra saker jag kanske borde ha gjort, har den varit min. Det är lite som lotta på bråkmakar gatan - i min fantasi vågar jag, och kan göra, allt.

Jag saknar att inte kunna andas. Att fastna i varje andetag och glömma bort vad man vill säga. Söka febrilt i någons ögon efter svar och gå hem samma kväll och banna sig själv över hur dum man är. Bara för att vakna upp dagen efter med fjärilar i magen igen, efter nattens drömmar. Det är lite långsamt att inte tänka på någon. Att inte drömma om någon. Jag brukar vara rätt bra på det, oavsett om jag är kär i personen eller ej. Det är mest för att ha ett tidsfördriv, och för att känslan av att vara kär är som att flyga och ha den där skrattkänslan i halsen hela tiden. Men det kommer nog.

Det kommer bli en bra vår. Det kommer att bli den mest fantastiska våren i världshistorien. Jag känner det på mig. Det kommer bli fullt med vitsippor och sjöbad och vackra platser och hallonbuskar. Och jag ser fram emot att fira midsommar i sommarstugan och springa genom kohagarna på jakt efter havet.

Och kanske gör våren den där skrattkänslan i halsen konstant.
-Jag har den redan där.

Subtle voices in the wind,
Hear the truth they're telling
A world begins where the road ends
Watch me leave it all behind


Far Behind
Far Behind

1 kommentar:

Anonym sa...

Skrattkänlsan har sitt ursprung i våren ibland det brukar jag också känna. Och visst kommer det bli en bra vår. Den kommer försvinna fort som tusan men den kommer att ha varit bra, det ska jag se till.
kram