lördag, maj 27, 2006


Åh allt är så intensivt. Denna sista veckan innan studenten.
Jag tar studenten. Herregud, jag är gammal. Jag har inte fattat det än.
Jag känner mig inte som nitton år. Jag känner mig som sexton, max sjutton.
Men nitton? Det är inte jag.
Fast jag vet inte. Det är mycket som är jag fast ändå inte. Hel, tex. När blir man hel? På riktigt.
Jag vet inte. Kanske om en vecka. Kanske om femton år. Kanske aldrig. Man kan bara hoppas.
Och det gör jag.


Åt samma håll- Lars Winnerbäck, spelas på repeat hela tiden. Jag älskar den. Speciellt
"hon var allt, hon var sin, hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin".
Ah. Vackert. Jag skall försöka vara hemma i juli. När han spelar på trädgårn. Senast: Hultsfred. Det var underbart, det var magi.
Upprepning, tack.

Mamma o pappa o peter har fått "trygghetsundersökningar" ifrån Polisen. Konstiga frågor om vad som händer.
Här i tollered händer inget alls. Det finns ingen skadegörelse, inga brott, inget händer. kanske därför jag längtar här ifrån titt som tätt. ibland behöver man förändringar.
(inget händer här, men det gör ingenting om dina händer är här)

Bort. Utomlands skall jag. Alltid. Att befinna sig på samma plats för länge är jobbigt. Man klarar inte av det hela tiden. Jag behöver nya platser och annan luft i lungorna. Det är så syrefattigt här nu. jag vet inte ens vad jag vill. Jag vet inte vad jag vill vara om ett halv år. Jag har inga planer, bara drömmar. Jag vågar så lite.

Jag är så himla rädd för att bli bedömd egentligen. Jag försöker låtsas att jag inte bryr mig om nått, och ibland stämmer det. Ibland är jag oslagbar. Men en blick, ett ord, kan få mig ner på fall. Tårar, så alldeles för många tårar. Jag vet inte ens varför jag gråter över någon på det viset. Men att inte duga, det känns hårt.
Och det är sanningen.

Den bästa avslutningen någonsin är egentligen en början, ett mitten och ja; ett avslut.
hjärterdams sista sång.

men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig