söndag, februari 01, 2009

Håkan Hellström- Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din

I dag är det den första februari. Det är lite snö ute och väldigt mycket solsken. Inne finns det täcken och kuddar och gitarrspelande pojkar och mjuka läppar. I taket hänger ljusslingor och lite glitter och längs bokhyllan sitter julstrumpan kvar. Och jag ligger i sängen. Du sitter i stolen bredvid och sjunger. Du är vacker och jag är väldigt, väldigt nöjd med var jag är just nu.

Jag minns vad jag gjorde förra februari. Att jag var rätt lycklig. Livet var hektiskt och fullt av olika planer. De flesta lyfte med plan. Vissa är kvar, andra har liksom redan hänt. Fast inte riktigt som jag trodde att de skulle ske. 

Jag har haft en okryssad ruta framför "bli kär". Och jag minns att jag alltid varit en av alla dem som förskönat all kärlek. Som målat upp bilder från filmer och sagor och försökt placera in dem i verkligheten. Det har alltid funnits en bild över hur saker och ting skall vara. Hur Han skall vara. Han som man egentligen inte tror finns. Som är allt och samtidigt ingen speciell. Efter att ha väntat och blivit van vid att inte vara någon speciell för någon speciell så glömde jag det. Och jag insåg att jag nog inte var gjord för kärlek. 

Sen en dag i juni. En dag som jag egentligen inte trodde skulle förändra något mer än min karriär inom greenpeace. Då var du där. Jag minns att jag var nervös över att träffa alla nya människor så jag gjorde som jag alltid brukar; jag är intensiv och pratar fort. Du hade ostyrigt hår och rökte på en cigarett. Jag såg dig lite från sidan och tänkte mest "han ser alldeles för bra ut för mig och är absolut inte singel". Och det gjorde du, och det var du inte heller. 

Men av olika anledningar som jag fortfarande inte riktigt förstår så höll du inte med mig. Och någon vecka senare var du singel. I en knapp vecka. Sedan var det vi. Vi. Det var sommar och vi jobbade på samma jobb, grillade ute på öar i Göteborgs skärgård, gick på festival i slottskogen och drack öl på andra långgatan.  Den blev det höst, jag gick på dina konserter, du följde med mig på inflyttningsfest och thanksgivingkväll. Vi gick på bio och spelade scrabble och såg på pushing daisies och spelade biljard. Och det blev vinter och jul. Vi gick på julmarknad i haga och julmarknad på liseberg. Vi åkte till kiruna och drack massa té, pulsade i snön och halkade på vägen. Och firade nyår.

Det har varit stormigt och ibland har man fått vatten i lungorna och vi har gråtit och varit förtvivlade.  Och det har varit alldeles fantastiskt och jag har gått på moln och haft fjärilar i magen och gråtit av lycklig. Och jag är väldigt glad över att du inte höll med mig den där dagen i juni. Så otroligt glad.

Det finns ingenting finare än att krypa tätt intill. Att gosa in näsan i din hals. Höra dig sucka(andas tungt) och säga "Hej flicka min". Det har varit vi i sju månader nu. 
-Tack. 

Jag flyger högt och det känn som jag faller igenom igen
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din
Och att dina ord i natten är det enda som går in

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din
Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din.

4 kommentarer:

Anonym sa...

vilken fin blogg! du skriver på ett härligt sätt måste jag säga... synd att du inte uppdaterat så ofta bara.

Anonym sa...

Håkan är underbar. vissa dagar lever jag på honom!

nakupenda sa...

awww :) så fint så vackert :)

nakupenda sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.