Beirut- Elephant Gun

Det är konstigt hur allt kan bli. Hur ett år kan förändra ens tillvaro och ens liv. Hur många saker man kan ta med sig där ifrån, och hur många saker man kan lämna kvar. Minnen, personer, händelser och känslor. Jag vet inte om tvåtusenåtta var ett ovanligt bra år. Men jag vet inte heller om det det var ovanligt dåligt. Så jag antar att det var lagom.

Jag är på en resa just nu. Kanske reser jag inte för tillfället, men resan pågår ändå. Just nu befinner jag mig i Kiruna. Det har varit rörigt och jag har varit ledsen. Och det har varit vackert och jag har varit glad. Ärligt talat kan jag inte förklara allt. Jag har inga svar. Det finns saker jag är rädd för. Att alla skall inse att jag egentligen bara är en trotsig nio åring med lite för många principer är väl en av dem. För egentligen är jag ju så himla liten.

Det är mörkt ute nu. Klockan är bara två men solen har knappt varit ovanför horisonten idag. Jag har rest tvåhundra mil uppåt, men stannat i samma land. Det är vackert här, till och med när man inte känner någon. Till och med när man inte känner något.

Och imorgon reser vi hem. Och jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som om jag blåser hål på varenda bubbla och sänker dig varenda gång. Som om det finns ett tusen orökta cigaretter som egentligen hade brunnit enbart för mig. Och jag kan som vanligt inte förklara någonting.

Tvåtusennio, och dagarna börjar bli längre. Glöm inte bort att fånga solljuset. Det är kanske inte så mycket av det, men det lyser ändå för dig. Och dröm. Det är ett nytt år, och det finns trehundrasextiotvå dagar att förverkliga dem på.
- All kärlek.

If I was young,

I'd flee this town

I'd bury my dreams underground

As did I, we drink to die,

we drink tonight

Let the seasons begin - it rolls right on

Let the seasons begin - take the big king down