Håkan Hellström- Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din

Det kan vara natt. Det kan vara dag. Egentligen är det helt oväsentligt så länge jag går med dig. Persiennerna är neddragna och ljuset släckt. På golvet ligger kläder i högar och om jag kisar tillräckligt hårt på kudden kan jag se dina ögon le mot mig. Fast du är inte här nu.

Jag tycker om att musik ligger utstrött lite här och var. Gitarrer, Pianon, Munspel. Sångerna viner runt hörnet. Det är fint att somna till coldplay och håkan och meloy när jag vet att alla texter handlar om oss. Kanske inte från början, men från och med nu. Fast de finaste melodierna, de finaste sångerna, de kommer från dig. Inte ens fåglarna kan säga emot.

Det är bara några veckor kvar tills skolan börjar. Tid, all tid jag inte har. Det känns som den stjäls ifrån mig, som om den lilla tid jag har bara är ett hån. Jag tycker inte om att inte räcka till. Jag tycker inte om att behöva välja. Att behöva kompromissa. Det borde man aldrig behöva göra med fina saker. Fast jag antar att jag borde dela med mig.

Vad tänker du på? Vad är det egentligen som gömmer sig bakom ögonen, pannan och huden. Dina läppar talar om för få av dina tankar. Mina kanske inte är mycket bättre. Tankar är så lustigt. De följer inte något särskilt mönster utan rör sig som de vill. Bland hallon, krig, skola, musik och katter. Fast fint är det. Fint är det.

Det kanske är dag. Eller tidig kväll. Jag har inte bestämt mig än. Men jag måste åka hem. Hem. Det känns konstigt att gå runt med nycklar i fickan och veta vart de leder. Veta vad som döljer sig bakom dörren. Det gör det mycket svårare att åka hem, och mycket svårare att stanna kvar. När jag vet att hemma väntar inget lika vackert som du.

Jag vet inte vem jag är,
men jag vet att jag är din
Och att dina ord i natten
är det enda som går in

Jag vet inte vem jag är,
men jag vet att jag är din