Oh laura- Release me
Det lider mot sommar, och tider är ljusa. Om du öppnar ditt fönster runt tre på natten är det ingen kompakt tystnad som möter dig; det är en lovsång för nästa dag, och en skymningsaga som utspelar sig timmarna innan gryning. Citronfjärilarna har släppts fria och samspelar i färgskalan med björkknoppar och maskroser. Nästa vecka öppnar nöjesfält och slottskogen börjar locka med grönska och värme. Och jag känner på mig att tiderna kommer att vara riktigt ljusa.
Jag sitter ensam i natten och lyssnar på musik. Frida Örhn förtrollar ord med munspel och sång, och vaggar in mig i någon form av drömlikt tillstånd. Mina fingrar är fläckiga av blåbär och ögon matta av syner. Varje rörelse man gör känns många gånger mer, och en gäspning utmanar varje del i min kropp. Det känns nästan som ögonblicket innan man somnar, efter att ha hört en väldigt fin melodi spelats för en. Förhoppningsvis blir det många flera sådana kvällar till sommarn. Kanske lite som ikväll med.
Vi vandrade genom ett vårrusigt Göteborg med trötta ögon. De mötte leenden och lätta fötter, skratt och tunga huvuden. När min ipod just började saknas spred sig stadens egna musik i varje gathörn. Från pojken med mobilen i handen till flickan med ljusa lockar och hårt sminkat ansikte vidare till mannen med trasiga skor och kalla händer. Det är ett sällsamt skådespel att uppleva.
Månen lös ner mot tre rastlösa själar en natt som den här. Vi kanske inte gick mot samma mål, men vi hade iallafall börjat gå.
Vi har alla gått vägen. Tagit stegen. Och vi vet att den kommer till ett vägskäl, där man måste välja vilket håll man vill gå. Att följa en huvudväg, eller våga ta steget ut i vildmarken rakt ut mot den där skogsstigen som slingrar sig framåt. Vilket val som är rätt, det vet ingen mer än du. Du måste fråga dig själv vart ditt mål ligger. Och mitt mål, det ligger nog efter en betydligt snårigare stig än det här. Så jag vandrar vidare.
Och förhoppningsvis möter jag dig där nångång, vid ett annat vägskäl.
Eller så kan vi ha sällskap dit.
I am the rain that's coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately
but you're controlling me
Release me
Release me
söndag, april 20, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jao, antagligen fortsätter väl bara livet. Undrar bara vart man ska ta vägen sen.
Fint skrivet hörrö du!
Jävlar, vilket språk! Inte funderat på att författa? :)
fint.
Du är så bra med ord. Sådan är känslan. Idag har jag inte varit ute i natten, men lovsången strålar in genom mitt öppna fönster ändå. Jag älskar sommaren och ljuset, till och med de mörka timmarnas korta avbrott blir enbart positiva. Ta hand om dig, bara du kan frigöra dig själv!
kramar
Skicka en kommentar