Jag startar ett nytt kapitel här. Med nya sidor, nya ramar och nytt innehåll. En vår har kommit och jag har svårt att skiljas från mörkret trots att jag inte behövt det. Det var bara det att det var där. Det var beständigt. Det var något.
Varje kväll lämnar jag mat åt fåglarna. I fyra olika fågelhus, krukor och annat där det får plats. Bara för att se dem nöjda flyga fram och tillbaka hundra gånger om medan jag äter frukost. Ibland kan så lite ge så mycket. Och en påse fågelfrö för nitton och nittiofem är värd vartenda öre.
Har ni sett snödropparna, som flockas i gräsmattornas kanter? Jag går förbi och ler åt varenda krokus som vågat sträck på sig, varje liten knopp som trotsat frosten. Det gäller att härda ut och hålla värmen. Och kämpa även för den lilla. Därför vägrar jag slänga basilikan som kämpar sig fast vid livet med den enda lilla kvisten som finns kvar. Jag sitter och pratar och blåser lite på den varje dag. Och den överlever, den till och med knoppas ibland. Mamma tycker att jag är galen. Men om man som enligt buddismen kan återfödas till blomma, om det finns minsta lilla chans, då hoppas jag att jag i alla fall gjort någon glad.
Vi brukar samsas om våren, jag och håkan. På något vis går jag alltid tillbaka till det där krönet kring april. Där jag hittar en snart många år gammal del av mig själv, som jag överlevt. Och för att vältra mig i alla känslor som stiger till ytan. Idag gick vi hem från bussen med ”det är så jag säger det”. Imorgon möter jag Brännö serenad. Och jag oavsett vad, så tänker alltid på dig i april.
Det har varit en bra vinter trots allt. Trots samma nyårsfirande som föregående år och trots tårar, skrik och skällsord mot både människor och speglar. Men det kanske är en ny trend. I slutet av december går det neråt för att starta nytt och friskt i januari. Och även om jag helst hade gjort det på ett annat vis går det bra ett tag till. Frågan är hur nästa december är. Om jag är här. Om ni är här. Om vi finns kvar.
Till dess:
Fly me to the moon
Let me play among the stars
let me see what spring is like on
Jupiter or Mars
In other words, baby, kiss me
2 kommentarer:
mmm du skriver så fint. Läste ditt förra inlägg också och kände verkligen igen mig. Ibland är allt som i en vacker musikvideo. Fast det är nog världen som är vacker och musiken som får oss att uppmärksamma det tror jag :)
Nu när jag börjar få lite koll på HTML-kodning och sånt undrar jag alltmer varför jag byttre från blogspot. mycket snyggare och bättre möjligheter. Men men, det är ju för skrivandet man skriver så det tänker jag fortsätta med oavsett :)
vilken mysig blogg du har.
Skicka en kommentar