Jon McLaughlin- So close

Nytt år, nya tider och jag följer samma spår till bussen varje dag. Jag och min väckarklocka kämpar med att gå efter samma tid, och min väska är mer bokfylld än skräpfylld. Varje dag börjas med ett glas juice och mina vitaminer, och jag har spenderat mer än en kväll läsandes bibeln i jakt på mer kunskap inför stundande religonlektioner. Jag tror detta är början på en ny era.

När jag var på väg mot tåget tidigare idag gick jag och lyssnade på musik och nynnade med. Plötsligt verkade världen vara en film och jag hade soundtracket i mina öron. Det gick två människor hand i hand framför mig, och en tjej gick och lämnade ett brev på postlådan. Allt var så logiskt just då, i den sekunden. Vad är det med musik som får människor att bli lyckliga? Hur fascinerande och förtrollande är inte en låt, vars text och ton fångat din uppmärksamhet?

För inte allt för många dagar sen befann jag mig en lördagseftermiddag i stan. Människor sprang förbi i jakt på än mer onödiga och förbrukningsbara saker att investera i, och vi försökte motstå frestelsen att följa dem. Det luktade svagt av nybakta muffins från ett café, och våra fötter beslöt sig för att ta en vila i muffinsarnas närhet. Byggnaden hade stora glasfönster, och i väntan på en varm dryck satt jag och iaktog människorna som myllrade runt mig.

Mitt i allt stod en kille och plockade upp en gitarr. Han slog an en ton och började sjunga och dansa, mitt på det lilla torget mellan palladium och kompassen. Strax bredvid arbetade människor med att bygga om en fasad, och de stannade upp en sekund och tittade på gitarrspelandet. Han var en fascinerande syn, med en gul/röd/grön mössa och ett fantastiskt leende.

Vad som förvånade mig mest i all denna röra, det var att så få människor stannade ett slag och lyssnade. De som faktiskt stannade, eller gav bort några kronor i dagens stress, de skulle bara veta hur gott jag tänkte om dem just då. Hur många poäng på karmakontot jag gladeligen investerade åt dem. Vad kostar det egentligen att ge någon en krona av dina pengar, eller framför allt en minut av din tid? Det är nog det som är allra dyrast i dagens samhälle. Tiden.

Jag slösar så mycket jag kan av ovanstående gåva. För inte allt för många månader sedan valde jag att spendera en stjärnfylld natt brevid en gatumusikant och hans fodral. Och det var nog något av det mest givande jag gjort. Jag har mött så många alldeles unika människor i mina dar, och jag lägger hellre min tid där än på något annat.. Och jag kanske inte kan namnge alla nobelpristagare i litteratur, men jag vet precis vilka som får mitt liv att verka lite mer. Och det är tusen gånger mer värt, iallafall i min verklighet.

As life goes by
Romantic dreams will start
So I bid mine goodbye and never knew
So close was waiting, waiting here with you
And now forever I know

All that I wanted to hold you
So close