Det är snart oktober och löven faller ner från träd lite här och var. Det är gult och rött och orange överallt och svart vid åtta. Jag vet inte om jag tycker om hösten. Den är för mörk och regnig och grå. Och även om den är synonym med filtar, té och böcker känns den för tom. Alldeles för tom på liv.
Men jag letar lite överallt. Och jag hittar lite hopp, lite tro och lite kärlek. Det sistnämnda finns överallt. I luften, i naturen, i smakerna. Det är närvarande överallt, i varje steg man tar. I varje årstid som kommer och går. I varje soluppgång, i varje solnedgång, i varje natt. Den lämnar dig med ett leende på läpparna och med löften om morgondagen. Men akta dig.
För kärlek gör ont. Den slår dig på fingrarna när du minst anar det. Den är kall och svår och helt frånvarande. Den är smärtsam och olidlig. Byter sida och lägger fällben. & Jag tvivlar och jag faller och jag skrapar knäna och skriker halsen hes. Men jag reser mig igen.
För kärlek är du.
If you were a river in the mountains tall,
The rumble of your water would be my call
If you were the winter, I know I'd be the snow
Just as long as you were with me, let the cold wind blows
All i want is you, will you stay with me
Hold me in your arms and sway me like the sea
1 kommentar:
fin blogg!
Skicka en kommentar