Det kliar lite över allt efter alla knott som bet mig när jag skuttade hem i bara sönderklippt t-shirt och shorts. Det luktar fränt av allt myggmedel blandat med solkräm, och mitt hår är fortfarande blött.
Alla dessa dofter, känslor och minnen.
Vad betyder det?
Tja, för mig betyder det nog att det äntligen är sommar.
Äntligen!

farmor och farfars trädgård
Min farfar bjöd på bakelse och sockerdricka när jag gick ner för att säga hej, och tja, se till att han levde.

Nathalie och Madeleine tog bussen hem klockan nio efter en heldag på Stranden, och jag njöt av att bara ligga i vattnet och skvalpa runt. Jag tror fortfarande jag har vatten i mitt högra öra.
Vi hoppade på våran jättestudsmatta tills fjärilarna kittlade i magen och man rullade runt av skratt och sommaren var bara sådär perfekt ni vet.
Med saft i magen och solkräm på min näsa var det konstigt om det inte hade varit det.
Man njöt, man skrattade, man lekte, man plaskade, man levde.

Jag har en digitalkamera med, och den är sådär fin, en canon powershot a520. Jag gillar den, och den har försäkring för allt, och ett minneskort på 256 mb. Det passar mig, förstår ni.
Jag sprang runt och tog lite kort innan knotten åt upp mig,och ni får väl bedöma om det är bra eller dåligt.

Nu måste jag återgå till min sömn, för imorgon väntas hårfrisören, stan och strand.
Detta måste vara den bästa sommaren.
Någonsin.

Kvällshimmeln

Natten flåsar mig i nacken och påminner mig om att jag måste sova, så jag kan fånga dagen. Varje minut jag är uppe nu förlorar jag sen.
Det är bara en endaste dag kvar tills jag befinner mig i bilen på väg mot mitt paradis 200 mil bort. Det är bara en dag kvar tills friheten slår mig i ryggen och jag andas frihet i tre veckor.
& som jag längtar.

Jag har inte packat, jag har inte tvättat, jag har inte samlat adresser, jag har inte städat, jag har inte några pengar, jag har inte träffat anna, jag har inte sagt hej då till farmor.
Men man hinner inte allt, och jag hoppas att det jag behöver göra löser sig, eller att jag kan göra det efteråt.
Till er som jag tycker om önskar jag lycka, och till er övriga glädje.
Jag hoppas att ni får det roligt, och att en dag i solen möter er imorgon.
För mig väntas bad, packning, spänning och ett kamera inköp.

Kärlek,
over and out.

Just nu dansar stjärnorna på himlen och luften är kvav av all blomdoft som försöker få lite utrymme innan de dör. Livet är tyst, och man hör inte längre alla röster som så ivrigt vill prata; berätta om allt som sker. Alla älskar att prata, så säger de alltid.
Det krävs hellre en god lyssnare än tjugofem bra talare.
För vad vore talarna utan sina lyssnare?
(Jag vet inte varför jag fastnade här.)

Idag var det kvavt, och jag och sandra blev trötta av värmen i stan. Vi hade jätteroligt, men mest bara för att vi var så... jag vet inte.
Vi tittade på myrorna som hade byggt en myrgång över de bruna vägstenarna på floda station. Den gick mellan busken och trädet.
Vi undrade varför.
Varför?
Det var nog en rätt så bra fråga egentligen tror jag. Sandra fick en stark lust att hoppa på myrgången och förstöra deras arbete.
Men jag förklarade att det vore samma sak som att hoppa på en buss. Vår buss.
Och det fick henne på andra tankar.

Om ungefär 78 timmar är jag inte i Sverige mer.
Jag befinner mig på väg ut i världen än en gång, och äventyr skall mötas och hinder besegras.
Vart man än går i världen så kommer det nya saker.
Det blir inte lättare för att miljön blir annorlunda.
Jag hoppas att jag kommer att slippa kärleksbekymmer, längtan, allergier och allt för dåliga tankar.
Och just nu, så tror jag faktiskt att det inte är någon risk att jag utsätter mig för det. Det är sol, värme, hav, skratt och lycka som väntar för mig.
Jag önskar er detsamma.