Johnny Flynn- Tickle me pink

Det är måndag, men söndag på samma gång. Månader har gått sen sist, händelser som ibland varit allt för stora har passerat och kommit igen. Jag har bott i Tollered i två veckor, gråtit alldeles för många tårar för att det skall vara fysiskt möjligt och gått isär gång på gång. Efter hundratals koppar med té och alldeles för blöta kuddar kom det en taxi klockan 19.30 till Snipåsvägen på julaftonskväll. 900 kronor senare befann jag mig åter i Göteborg, och fem timmar senare åter med min, i vår lägenhet. Men jag antar att det är stormarna, och det faktum att man kan rida ut dem och försöka och försöka och försöka trots att inget ljus syns, som bara bevisar vad vi redan känner till. Att det är såhär det skall vara.

Nu har det gått mer än tre månader sedan dess, och om man inte räknar med några små luftgropar, så flyger vi bland molnen. Om det inte är såhär man skall ha det när man är kär, då vet jag inte vad. Och ni som inte har det, hur överlever ni? Få lite luft under vingarna vettja. Det är det de är tillför. Och om vi inte kan flyga som fåglarna, så kan vi i alla fall flyga såhär.

Det finns saker jag ångrar, saker jag sagt och saker som jag har gjort. Men det finns minst lika många saker som jag ångrar att jag inte sagt eller gjort. Att jag inte tagit det där steget för att ge den där pussen, eller vikt bort med blicken när jag egentligen borde hålla fast. Slagit mig fri när helt fel händer hållit mig fast. Men oavsett vad, kan jag inte ändra någonting utav det. Det enda jag kan göra är att bestämma hur framtiden kommer att se ut, och försöka göra rätt då. Nu.

Och alla ni som inte flyger (än). Er vill jag ge alla råd jag kan komma på (just nu). Jag vill egentligen ge er hundratusentals sånger som både kysst mig i pannan och smällt mig på käften. Saker som gör att jag både går isär och stärks på samma gång. Alla de där låtarna som följt mig hem om natten. Musik jag lyssnat på i ett minusgradigt festivaltält som aldrig fick följa med mig hem. Men idag blir det bara ord. Jag gissar på att ni har musiken själva.

Pussas så mycket ni kan. Minst hundra gånger om dagen. Kramas dubbelt så mycket. Somna aldrig arga. Be alltid om ursäkt om du gjort något fel, hellre en gång för mycket än en gång för lite. Laga mat tillsammans ofta, och ät måltider tillsammans så ofta det går. Ha långa frukostar på helgen (eller när helst ni är lediga) Glöm inte bort vem du är, och försök att inte glömma bort dina vänner heller. Du behöver dem lika mycket trots att du inte är själv längre. Det hjälper förstås om ni har lite lika intressen, men försök att hitta på saker ihop. Och gå på hans/hennes matcher, eller vad han/hon nu sysslar med på fritiden. Det kostar så lite och ger så mycket. Var intresserad. Om du är arg, har sagt något dumt eller har blivit sårad: minns att ni älskar varandra. Glöm inte bort att det är ni. Att alla drömmar som finns runt er har ni spunnit tillsammans. Störst av allt är kärleken (och skulle man råka förlora den, så kommer den alltid tillbaka. I en eller annan form).

I’m rosy as a flushed red apple skin
Except I’ve never been as sweet
I’ve rolled around the orchard
and found myself too awkward
and tickle me green I’m too naive

Pray for the people inside your head
for they won’t be there when you’re dead
muffled out and pushed back down
pushed back through the leafy ground