Taken By Trees- Lost and Found

Det är en onsdagskväll, och himlen har öppnat sig för fjärde gången denna veckan. Katter skriker lite argt på varandra utanför mitt vidöppna fönster, och klickande från ben som vandrar på alldeles för höga skor ekar genom nejden. Min lägenhet artar sig mer och mer för varje dag, samtidigt som jag blir alldeles för duktig på att stöka ner. En gammal brudkista från farmor tjänstgör som soffbord, och mina vinylskivor får nytt sällskap nån gång i veckan. Vi trivs rätt bra här, jag och mina spöken. Det är lite litet fast samtidigt något för stort, och den flagnande tapeten gör det hela än mer gemytligt och charmigt. Lite fler klockor, vinyler och stolar- sen är vi hemma.

En tradition har sparkats igång, fylld med god mat, trevligt sällskap och fina samtal. Det känns fint att ha en anledning att planera in varje måndag, och veta att trots att det kommer svåra dagar och hårda tider så har man saker att se framemot. Jag försöker göra mitt bästa för att trösta små vänner som har förlorat alldeles för viktiga saker, och jag hoppas det lyckas. En festival mitt i slottskogen där jag sprang mig andlös genom ett fullpackat slottskogen, med glädjen i halsen och håret i en virvel bakom mig funkade finfint för mig. Det var en väldigt fin saga den helgen, och jag tackar alla som var en del av den.

När jag var liten var jag alldeles fascinerad över de där vuxna. Hur visste de allt, hur var de så starka, hade de känslor, vad levde de på, hur kan man gå runt i flera timmar och säga konstiga ord på telefon utan att det spritter i benen? Jag undrar fortfarande, men nu vet jag lite mer. Och det finns ju ingen hemlighet. Man vaknar inte upp en dag och har svaret på allt. Det finns fortfarande alldeles för många tankar kring hur allt fungerar, vem som bestämmer att fjärilar ska se ut som de gör och vem som kom på musiken. Helt plötsligt är de där vuxna inte något man grubblar över. Helt plötsligt är jag en av dem.

Men jag hoppas att jag skall spela rollen så mycket bättre, så mycket mer genuint och trovärdigt. Kanske inte helt perfekt, och kanske kan jag inte spela så vuxen som jag skulle vilja. För jag har ju faktiskt ingen aning om hur man säger konstiga ord på telefon utan att det spritter i benen.

I took myself out walking

By the evening I was running

Look at the time it's almost daybreak

Oh I don't want to settle down

I don't want to leave this town

I'm feeling lost and found

Am I wild, wild, wild, wild, wild?

Am I wild, wild, wild, wild, wild?

Are we wild, wild, wild, wild wild?