tisdag, november 18, 2008

The Decemberists- Oh Valencia

Det är en mörk novemberkväll och vindarna dansar kring huset. Jag sitter inne och dricker té, men ryser forfarande i hela kroppen. Idag promenerade jag gator i stan och åt soppa och nynnade på julmusik samtidigt som marken lös allt för kal. Vart är snön? Liseberg har öppnat för jul, men än är det inget vitt täcke på backen. Det är synd. Men det är knappt två veckor kvar till första advent och ungefär två veckor precis tills julkalendern börjar. Då kan jag pynta och baka lussekatter och pepparkakhus på riktigt.

Jag är hemma alldeles för långt från stan och huset är tyst. Min telefon ringde inte ikväll, inte ens ett sms togs emot, och det känns lite som ett myggbett. Det går över om jag inte tänker på det, men just nu svider det lite lätt. Det är så lättare att somna själv i en kall säng med rastlös själ om man vet att man inte är helt ensam egentligen.

Mitt té börjar kallna och jag får snart krypa in under täcket för att försöka sova. Det är mycket tankar i huvudet och vinden blåser in genom fönstret, så vi får se hur bra det går. Men jag är lycklig och jag är glad och väldigt hoppfull. Det kommer bli en fin tid nu. Jag ser fram emot att fånga snöflingor på tungan och pulsa runt i alldeles för mycket kläder och med vantar som nästan trillar av. Speciellt med dig att göra det med.

Håll fast i varandra nu när kylan kryper in genom väggarna. Håll fast, och glöm inte bort att ni är de finaste ni har. Ibland kommer man inte ihåg att man faktiskt är jättevacker och unik och bra på alla sätt och vis. Och alldeles alldeles underbar. Så påminn varandra. Och pussas och kramas, så mycket det bara går.
-Det är det vintern är till för.

So wait for the stone on your window, your window
Wait by the car and we'll go, we'll go

But oh Valencia
With your blood still warm on the ground

Valencia


And i swear to the stars
I'll burn this whole city down