måndag, april 23, 2007

Death Cab for Cutie-A lack of color

Om ungefär femtio minuter kommer den första fågeln att börja sjunga utanför mitt fönster. Jag hör den varje tidig morgon, just nur solens första strålar nuddar himlen. Tänker att jag önskar att jag precis vaknat så att jag kunde gå ut och hålla den sällskap. Ibland är det skönt att bara vara.

Du är en melodi och jag nynnar dig till sömns. Enkelt, livet är enkelt. Men samtidigt svårare än något annat. En väg hem kan vara fel väg, trots att man hamnar utan för sin dörr. Ibland ligger inte hem där det borde vara. Ibland är inte hem en fast punkt, utan en fast människa. Kanske en fast känsla. Det borde vara enkelt att hitta hem, men det är svårare än någonsin.

Jag fick en fråga om vad som gör mig glad
och när jag är som lyckligast. Det var samma svar på båda frågorna. Ni gör mig glad, när jag är med er är jag som lyckligast. Jag tvivlar på att en bråkdel av er som är involverade i skapandet av min glädje och lycka kommer läsa detta. Men jag skriver det ändå. Det är ni som gör mig lycklig.

Det är April nu, och imorgon fyller jag år. Det är 21 timmar kvar tills jag är tjugo år. Jag har haft ångest och tvekat så länge hurvida jag skall fira eller inte. Det är så mycket som talar emot och så många speglar som säger ifrån. Jag vill skrika tillbaka men de talar sitt tydliga språk, och de talar så högt. Jag har ingen chans. Inte ens idag vet jag vad jag vill eller om jag orkar. Om jag kommer blunda bort tårar eller skratta mig hes.

Ibland är en kram det finaste man kan få.
Ibland är en kram precis det man behöver.
Ibland är en kram det enda man inte kan få.
Ibland är nu.

But I know it's too late,
and I should have
given you a reason to stay
given you a reason to stay;
given you a reason to stay;
given you a reason to stay


This is fact not fiction for the first time in years